Har de nya klimatmålen ställts in?

(Texten även publicerad på Supermiljöbloggen.)

30 oktober 2025. Presskonferens på Rosenbad. Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari strålar ikapp med Christofer Fjellner, oppositionsborgarråd (M) i Stockholm.

Under Fjellners ledning har total politisk enighet uppnåtts i den parlamentariska miljömålsberedningen om revideringen av de nationella, svenska klimatmålen. Samtliga åtta riksdagspartier ställer upp på att de svenska ESR-utsläppen (utsläppen utanför EU:s nuvarande utsläppshandel) 2030 ska vara minst 60 procent lägre än de var 2005.

Utöver EU-lagstiftningens krav om en minskning med 50 procent, ska Sverige minska med ytterligare 10 procent, antingen genom ytterligare utsläppsminskningar inom landet, eller genom så kallade ”kompletterande åtgärder”. Utan sådana åtgärder får de inhemska ESR-utsläppen 2030 inte överstiga 17,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter, om “kompletterande åtgärder” utnyttjas fullt ut högst 21,3 miljoner ton.

Bättre koordinering med EU:s lagstiftning

Mycket till förändring handlar det inte om, förslaget är nästan identiskt med de mål som redan gällt sedan 2017, men koordineringen med EU-lagstiftningen blir bättre.

Som ”kompletterande åtgärder” pekas ut
a) att fånga in koldioxid från förbränning av biomassa och permanent lagra den i berggrunden,
b) större kolinlagring i skog och träprodukter än EU-lagstiftningen kräver,
c) köp av ESR-utrymme från andra EU-länder,
d) finansiering av klimatåtgärder utanför EU (”artikel 6-krediter”) samt
e) köp och annullering av utsläppsrätter från EU:s utsläppshandel.

På detaljnivå finns det sprickor i enigheten, men bortsett från V (som kräver att utrymmet för ”kompletterande åtgärder” minskas och att artikel 6-krediter inte tillåts) ställer alla upp bakom huvudförslaget. Några av ledamöterna kommenterar i särskilda yttranden (som ibland ser ut som avståndstaganden), men alla ställer sig ändå bakom.

Det är därför Pourmokhtari och Fjellner är så stolta.

I mitten av november skickar ministern så betänkandet på remiss. Flitiga tjänstemän, experter och beslutsfattare på myndigheter, intresseorganisationer, kommuner och universitet ägnar därefter tiden fram till jul och lite bortom nyår åt att läsa, pröva, värdera och kommentera förslagen i hopp om att bidra till en gedigen regeringsproposition.

Förra söndagen, 23 januari, gick remisstiden ut, och i superkort sammanfattning är reaktionen ”Jamen, det här var väl bra – tuta och kör!”

Så därmed borde det väl bara vara för regeringen att ”copy-pasta” från miljömålsberedningen och dunka en proposition genom riksdagen?

Osäkert om det blir några nya klimatmål

Men så enkelt tycks det inte vara. Vad som pågår i regeringen är oklart, men de signaler Tidöformationen hittills sänt ut, går inte att tolka på annat sätt än att det är osäkert om det alls blir några nya klimatmål.

En stark indikation är att av de 226(!) förslag regeringen tagit med på den lista över propositioner och skrivelser m.m. som den under våren 2026 tänker lämna till riksdagen, handlar inget om de nationella klimatmålen.

Att man av misstag skulle ha råkat glömma ett så pass viktigt dokument, är lite svårt att tro. På fråga svarar departementet: ”Det finns ingen garanti för att regeringen kommer att lämna en proposition som står på förteckningen, och det finns heller inga hinder mot att regeringen lämnar även andra propositioner eller skrivelser till riksdagen som inte tagits upp i förteckningen.”

Såklart. Men ändå.

Samtidigt lyser alla varningslampor illröda.

Hösten 2023 kröp visserligen SD till korset och ställde upp på att Sverige respekterar EU-lagstiftningens krav om utsläppsminskningar 2005-2030 på minst 50 procent, ett krav partiet i Europaparlamentet hade bekämpat. Att partiet på hemmaplan skulle ställa sig bakom ännu tuffare mål, ser märkligt ut.

Gick planerna i stöpet med KD:s debattartikel?

Frågan är dock om inte planerna på nya, nationella mål definitivt gick i stöpet när KD, bara några veckor efter att Pourmokhtaris och Fjellners stora stund, i en debattartikel (signerad Europaparlamentarikern Alice Teodorescu Måwe och landsbygdsminister Peter Kullgren) förklarade att partiet motsatte sig nationella klimatmål.

På en fråga till KD:s riksdagskansli hur detta besked gick ihop med stödet till miljömålsberedningens förslag, blev beskedet att det särskilda yttrande partiets representant i beredningen hade bifogat betänkandet (”Vår generella ingång har varit att vi i Sverige ska anta EU:s mål som våra och inte ha egna nationella etappmål”) var att betrakta som en reservation (!?).

När regeringens förslag om ändrade nationella miljömål kommer?

Min gissning: Aldrig.