05.10.2020 Blogginlägg Inga kommentarer

Röriga förutsättningar när parlamentet fattar sitt viktigaste (?) klimatbeslut

Från minus 40 1990-2030 till minus 55 eller 60 procent? Detta är den stora frågan när Europaparlamentet i morgon kväll, tisdag 6 oktober, med start 17.45, röstar om vilket utsläppsmål för 2030 man vill skriva in i unionens nya klimatlag. På bordet ligger 175 förslag till ändringar av Kommissionens lagförslag.

Parlamentet bestämmer inte ensamt. Det slutliga avgörandet sker i förhandlingar mellan parlamentet och regeringarna i ministerrådet, så tisdagens beslut gäller vilken ståndpunkt parlamentets rapportör, den svenska socialdemokraten Jytte Guteland, ska framföra vid dessa diskussioner.

Förutsättningarna för omröstningen är dock ovanligt röriga, och det finns en risk att det beslut parlamentet fattar kommer att kunna tolkas på flera sätt.

Först ska sägas att alla de stora partierna (kristdemokrater, socialister, liberaler, gröna och vänstern) är ense om ett antal mycket betydelsefulla inslag i den nya lagen. Det gäller målet om klimatneutralitet 2050, att Kommissionen senast 2023 ska presentera förslag om ett delmål även för 2040, men också att man ska inrätta en utsläppsbudget, dvs. i lag fastställa det totala återstående utsläppsutrymmet för EU-länderna. Allt detta kommer med säkerhet att finnas i parlamentets förhandlingsbud. Mycket stora framsteg.

Den stora osäkerheten finns kring vilket mål för utsläppsminskningarna till 2030 som parlamentet vill ha.

Utgångspunkten för parlamentets hantering är det förslag till klimatlag som Kommissionen presenterade i mars i år. I detta dokument finns dock inget förslag om att skärpa det gällande utsläppsmålet för 2030 på minus 40 procent, bara ett krav (i den föreslagna artikel 2, punkt 3) på Kommissionen att undersöka behovet av en skärpning till minus 50-55 procent (se nedan).

Kommissionens förslag mars 2020 Miljöutskottets (ENVI) beslut 11 september 2020 Kommissionens förslag 17 september 2020
Senast i september 2020 ska kommissionen se över unionens klimatmål för 2030 som avses i artikel 2.11 i förordning (EU) 2018/1999 mot bakgrund av det klimatneutralitetsmål som anges i artikel 2.1, och undersöka alternativ för ett nytt mål för 2030 med en utsläppsminskning på 50–55 % jämfört med 1990 års nivåer.Om kommissionen anser det nödvändigt att ändra det målet ska den lägga fram förslag för Europaparlamentet och rådet enligt vad som är lämpligt. Unionens klimatmål för 2030 ska vara en utsläppsminskning på 60 % jämfört med 1990 års nivåer.   För att uppnå det klimatneutralitetsmål som anges i artikel 2.1 ska det bindande klimatmålet för unionen för 2030 vara att uppnå en minskning av nettoutsläppen av växthusgaser (utsläpp efter avdrag för upptag) med minst 55 % jämfört med 1990 års nivåer fram till 2030.  

Det var på basis av detta förslag som parlamentets miljöutskott (ENVI) – med aningen svajig majoritet – den 11 september föreslog att artikel 2.3 skulle ändras så att ett nytt mål på minus 60 procent till 2030 skrevs in i lagtexten. Bakom detta beslut stod socialister, liberaler, gröna och vänstern. Kristdemokraterna lade ned sina röster.

Den 17 september, dvs. bara en vecka senare, ändrades dock förutsättningarna när Kommissionen drog tillbaka sitt förslag till artikel 2.3 och istället lanserade en ny artikel 2a, där det skulle skrivas in att 2030-målet skulle skärpas till minus 55 procent (se ovan).

Men Kommissionen föreslår samtidigt att basen för procentberäkningen ska ändras från att enbart gälla utsläpp från energianläggningar, industrier, hushåll, trafik etc, till att även omfatta den nettoinlagring av koldioxid som sker framför allt i de europeiska skogarna.

Nuvarande mål om minus 40 procent, liksom ENVIs förslag om minus 60 procent, är således inte direkt jämförbart med Kommissionens föreslagna minus 55 procent, som är mindre kraftfullt än det framstår. Med en förhållandevis låg koldioxidinlagring 2030 motsvarar Kommissionens förslag således mindre än 53 procents utsläppsminskning jämfört med 1990, med en hög inlagring kanske inte mer än minus 51 procent.

Dessa siffror ska samtidigt relateras till att Kommissionen länge hävdat att om den lagstiftning som redan beslutats genomförs fullt ut, så kommer unionens utsläpp 2030 att vara åtminstone 45 procent lägre än 1990. Adderar man koldioxidinlagringen i landskapet skulle nuvarande beslut leda till en minskning på 47-48 procent, vilket betyder att Kommissionens nya förslag måste sägas vara avsevärt mindre ambitiös än den linje ENVI fastnade för.

Dessutom kan man fråga sig var ENVI skulle ha hamnat om utskottet i sitt arbete hade utgått från den förändrade tekniska konstruktion av målet som Kommissionen i ett sent skede lanserat.

Inför omröstningen har de flesta partier lämnat in alternativ till ENVIs ändringsförslag, men bortsett från förslaget från den kristdemokratiska gruppen EPP, är samtliga utformade med utgångspunkt från Kommissionens originalförslag och ENVIs beslut, dvs. de beaktar inte koldioxidinlagringen i landskapet.

Om parlamentet bifaller Kommissionens (=kristdemokraternas nya) förslag så innebär det att man inte bara har förordar en lägre minskningsambition, angett i procent, än den ENVI föreslagit, utan dessutom en förändrad bas för procentberäkningen, som i sin tur ytterligare dämpar ambitionen.

Med tanke på mandatfördelningen, den splittring kring politiken som uppenbarligen finns inom den kristdemokratiska gruppen, plus att Kommissionens förslag alltid väger tyngst, talar det mesta för att parlamentet godkänner Kommissionens nya förslag. Vilket i sin tur innebär att Jytte Guteland i förhandlingarna med regeringarna tvingas vara mindre ambitiös än hon egentligen önskar.

Bakom omläggningen ligger nog inte bara Kommissionens strävan att formulera EUs klimatmål på ett sätt som inkluderar alla sektorer, även t.ex. jord- och skogsbruk, utan även en oro för det motstånd mot en tuffare klimatpolitik som regeringarna i de östliga medlemsstaterna artikulerat, en taktiskt motiverad, medveten försvagning.

Vilket kopplar över till regeringarnas förhandlingar om klimatlagen, som sker parallellt. Här är majoritetsvillkoren andra än i parlamentet. För att få den kvalificerade majoritet som krävs för att kunna inleda förhandlingarna med parlamentet krävs att regeringar motsvarande 55 % av medlemsländerna (15 av 27 länder) vars befolkning utgör minst 65 procent av EUs totala befolkning röstar för.

Det tyska ordförandeskapet försöker få en kvalificerad majoritet kring ett 2030-mål på 55 procent, men för att detta ska lyckas krävs att åtminstone några av de östliga medlemsstaterna kan vinnas över, vilket i sin tur kan hänga på vilka ytterligare villkor som kopplas till beslutet, till exempel i form av pengar.

Miljöministrarna möts den 23 oktober, men grundtipset är att frågan endast kan lösas av regeringscheferna, vilket riskerar att leda till att hanteringen drar ut ytterligare på tiden.

Vid morgondagens parlamentsomröstning finns, vid sidan av 2030-målet, ytterligare ett förslag (med möjlighet att röstas igenom) som sticker ut, och vars hantering är värd att uppmärksamma, ändringsförslag 151 från den kristdemokratiska gruppen. Förslaget syftar till att åter öppna för företag och medlemsstater att uppfylla kraven i EUs klimatlagstiftning om minskade utsläpp genom att köpa utsläppskrediter från åtgärder vidtagna på andra håll i världen. Denna möjlighet upphör inom EU helt vid årsskiftet 2020/21, men nu vill således de svenska moderaternas och kristdemokraternas parlamentsgrupp åter öppna för denna lösning.

Inom Parisavtalet finns en öppning för den här typen av ”klimatkompensation”, men grundtanken i detta avtal är annars (i motsats till Kyotoavtalet, där minskningskraven enbart gällde de rikare länderna) att alla världens länder måste minska sina utsläpp. Med Parisavtalets utgångspunkt borde tankarna på åtgärder i andra länder därmed ha mist sin aktualitet, men nu vill alltså kristdemokrater och konservativa åter väcka liv i idén.  

I morgon kväll, tisdag 6 oktober, smäller det. Omröstningen kan följas live här. Här finns alla de förslag till ändringar av Kommissionens förslag som kommer att hanteras. De preliminära voteringslistan finns här. De kritiska voteringarna om 2030-målet sker under rubriken ”Target”. ENVIs förslag om minus 60 procent är ändringsförslag 48 och 100cp, kristdemokraternas stöd till Kommissionens 55-procentsförslag finns i ändringsförslag 147cp1. Förslaget om att föra in utsläppskrediter finns i ändringsförslag 151.

Här kan du lämna en kommentar:

Lämna en kommentar