30.08.2019 Blogginlägg Inga kommentarer

En zloty är alltid en zloty, en euro alltid en euro

I slutet av juli förklarade en domstol i Poznan i nordvästra Polen att de bägge polska energiföretagen Enea och Energas planer på att bygga ett nytt kolkraftverk strax utanför staden Ostrołęka var olagliga. Beslutet är ett allvarligt bakslag för den polska regeringen, som, inte minst via sitt dominerande ägarskap i Enea, tryckt på för att få till stånd projektet.

Vid full drift skulle anläggningen kunna leverera 1000 MW genom att elda 4,3 miljoner ton stenkol per år, som i sin tur skulle orsaka ett utsläpp på 6 miljoner ton koldioxid (lite mera än vad samtliga lastbilar och bussar i Sverige släpper ut på ett år). Investeringskostnaden är beräknad till 1,4 miljarder euro (drygt 15 miljarder kronor).

Så sent som i april 2019 förklarade den polske energiministern Krzysztof Tchórzewski självsäkert att projektet skulle bli verklighet, att investeringen inte innebar några risker, och att det fanns garantier för investerarna. Trots löften om statliga subventioner visade det sig dock omöjligt att få kalkylerna att gå ihop.

Domstolens utslag berodde inte på de befarande miljöeffekterna, utan motiverades just med bristen på lönsamhet. Domstolsprocessen har drivits av det europeiska juristnätverket Client Earth, som för ändamålet hade köpt egna aktier i Enea. Bakom stämningen fanns dock ytterligare ett antal större delägare, främst i bolaget Energa, som befarade att den satsning bolagsstyrelsen (och regeringen) ville driva fram var så uppenbart olönsam att den skulle skada aktieägarnas intresse.

Stoppet för Ostrołęka C är en av numera ganska många indikationer på att den EU-gemensamma klimatpolitiken nu börjar bita och successivt tvingar Polen att anpassa den nationella energi- och klimatpolitiken till EU-politiken.

En viktig poäng att notera är att syftet med Ostrołęka C inte är att expandera den polska kolkraften, utan enbart att ersätta äldre kraftverk som inom kort måste stängas, bland annat den existerande systeranläggningen Ostrołęka B, byggd 1972. Att den nya anläggningen nu stoppas betyder att den oundvikliga krympningen och utfasningen av den polska kolkraftssektorn nu har inletts.

Den drivande kraften bakom denna utveckling finns dock i väldigt liten utsträckning i Polen eller i en nationell opinion. Polens regering försöker tvärtom på alla sätt bromsa EUs klimatpolitik.

Det som i första hand driver processen är istället den EU-gemensamma energi- och klimatpolitiken.

Femdubblingen av priserna på utsläppsrätter under de senaste 1,5 åren är en utveckling som drivits av EUs lagstiftare. Prisökningen har inte bara radikalt försämrat kolkraftverkens lönsamhet utan har också drivit upp elpriserna, vilket gjort både energieffektiviseringar och alternativ till kolkraften mera lönsamma.

Ovanpå detta kommer lagstadgade krav inom EU om att medlemsländerna både måste öka den förnybara energins andel av energiförsörjningen och hålla nere energianvändningen, samt dessutom stora prisfall på vind- och solenergi. Klämd mellan alla dessa faktorer har det blivit omöjligt att räkna hem satsningar som Ostrołęka C.

Det finns dock ytterligare illustrationer till hur EU-politiken nu driver den polska utvecklingen i en annan riktning än landets regering förmodligen vill.

Enligt utsläppshandelsdirektivet är all elproduktion sedan 2013 egentligen undantagen från gratistilldelning av utsläppsrätter. I direktivets artikel 10c finns dock ett kryphål som tillåter 10 medlemsstater, däribland Polen, att till kolkraftverk i det egna landet gratis dela ut en del av den tilldelning av utsläppsrätter länderna egentligen är skyldiga att sälja på öppna auktioner.

Gratistilldelningen är villkorad till att kraftverken moderniseras och minskar sina utsläpp (det verkliga huvudsyftet är nog snarare att motverka elprishöjningar på grund av utsläppshandeln).

Alla de 10 länderna har inte utnyttjat möjligheten, men den polska regeringen har 2013-2018 utan ersättning delat ut sammanlagt nästan en kvarts miljard utsläppsrätter till landets kolkraftverk. I vilken mån pengarna verkligen satsats på moderniseringsåtgärder är omdiskuterat, men tack vare gratistilldelningen har polska kolkraftverk inte tvingats köpa lika mycket utsläppsrätter som motsvarande anläggningar i till exempel Tyskland, vilket förbättrat deras lönsamhet, och kanske även hållit nere de polska elpriserna.

Artikel 10c lever kvar även efter den reform av utsläppshandelsdirektivet som lades fast i början av 2018. Även 2021-2030 kan de tio länderna välja att gratis dela ut upp till 40 (i vissa fall upp till 60) procent av sin tilldelade pott för auktionering till kraftverk i det egna landet (förutsatt att anläggningarna vidtar åtgärder som ökar effektiviteten och minskar utsläppen). Gratistilldelningen får dock motsvara högst 70 procent av kostnaderna för åtgärden.

Parallellt beslöts dock även att inrätta en så kallad Moderniseringsfond som nu påverkar användningen av artikel 10c. Fonden ska finansieras genom auktionering av två procent av den totala nyutgivningen av utsläppsrätter 2021-2030, vilket vid ett marknadspris på 25-30 euro per utsläppsrätt skulle förse fonden med uppemot 100 miljarder kronor.

I ett avseende är reglerna för moderniseringsfonden mycket strängare än för gratistilldelningen enligt artikel 10c: Med förbehåll för koleldade kraftvärmeanläggningar (som både producerar el och värme) i Bulgarien och Rumänien, som kan få mindre stöd för moderniseringar, får inga pengar från fonden gå till anläggningar som använder fasta fossilbränslen. (Stöd till t.ex. naturgasanläggningar är däremot inte uteslutet.)

I övrigt är dock villkoren för fonden tvärtom mera generösa. Pengar kan således inte bara gå till direkta klimatåtgärder, typ energieffektivisering eller utbyggnad av förnybar energi, utan kan även satsas på att ”stödja en rättvis övergång i kolberoende regioner i de stödmottagande medlemsstaterna, i syfte att stödja omplacering, omskolning och kompetensutveckling av arbetstagare, utbildning, initiativ för arbetssökande och nyetablerade företag, i dialog med arbetsmarknadens parter.”

Och, kanske viktigast av allt i sammanhanget: Moderniseringsfonden kan ge 100-procentig finansiering till projekt.

Av Moderniseringsfonden pengar ska 43 procent satsas i Polen, 16 procent i Tjeckien, 12 procent i Rumänien, resten i mindre potter till övriga sju länder.

Det viktiga i sammanhanget är emellertid att det i direktivet finns en öppning som innebär att de länder som så önskar, till Moderniseringsfonden kan överföra sådana utsläppsrätter som de enligt artikel 10c annars skulle kunna dela ut gratis till kraftbolagen. Genom en sådan manöver mister de möjligheten att stödja kolkraften, men samtidigt frigörs resurser för att energieffektivisera, bygga ut förnybar energi, men dessutom till att lättare kunna hantera neddragningen inom i första hand kolgruveindustrin.

Efter att den brittiska tankesmedjan Sandbag i en studie visat att det för de berörda länderna skulle vara mycket mera fördelaktigt att flytta över utsläppsrätter från gratistilldelning enligt artikel 10c till Moderniseringsfonden, har nu samtliga tre stora deltagare, inte bara Polen utan även Tjeckien och Rumänien, signalerat att de kanske helt kommer att avstå från gratistilldelningen av utsläppsrätter till sina kraftverk och istället väljer att sälja de aktuella utsläppsrätterna som ett sätt att öka sina resurser inom Moderniseringsfonden. Fullföljs intentionerna innebär det att villkoren för kolkraften i dessa länder ytterligare skärps, samtidigt som mera pengar satsas på att anpassa energisystem m.m. efter klimatmålen.

Bakom omläggningen kan det finnas en mera långsiktig, strategisk idé om behovet av en klimatomställning, men det som till sist har drivit fram omsvängningen är uppenbarligen å ena sidan pressen från EU-lagstiftningen (främst i form av högre pris på utsläppsrätterna), å andra sidan lockelsen från den nya Moderniseringsfonden.

Att en omläggning av den polska energi- och klimatpolitiken redan har startat har säkert underlättat för den politiska oppositionen att inför parlamentsvalen den 15 oktober börja driva klimatpolitiska krav på ett sätt som var otänkbart för ett år sedan.

Inför valet har tre större koalitioner bildats, den största (”Förenade högern”) helt dominerad av regeringspartiet PiS, den nästa största (”Medborgarkoalitionen”) ledd av EU-ordföranden Donald Tusks parti (men även inkluderande det polska miljöpartiet), samt ”Vänstern”, i vilken ingår det postkommunistiska, socialdemokratiska partiet samt två andra vänsterpartier, Wiosna och Razem.

Inom oppositionen säger man sig vilja avveckla den polska kolkraften till 2035 eller 2040 medan PiS förklarat att man vill fortsätta utnyttja kolet så länge det går. Lyckas oppositionen störta PiS (just nu talar inte särskilt mycket för att det ska lyckas) bör vi därför kunna räkna med ett rejlt skifte i den polska klimatpolitiken, men även om PiS lyckas behålla makten så tvingar EU-lagar och villkoren för olika EU-stöd Polen att i grunden förändra sitt energisystem.

Här kan du lämna en kommentar:

Lämna en kommentar