03.10.2019 Blogginlägg Inga kommentarer

Polen blockerar tuffare klimatlöften från EU

I morgon, fredag, träffas 27 av EUs 28 miljöministrar (sedan Boris Johnson blev premiärminister deltar inte Storbritannien längre i ministerrådsmöten). Huvudpunkten på agendan är vilka besked unionen ska ge när FNs klimatkonvention UNFCCC möts i Santiago i Chile i december. (Fredagens förhandlingar går att följa live via den här länken.)

Det finska ordförandeskapet har tagit fram ett utkast till ställningstagande, men för punkt 11 finns inget förslag, bara ett antal alternativ, placerade mellan ”hakparenteser”.

  1. [HIGHLIGHTS that the EU will [update] [or communicate] [review] [and enhance] its nationally determined contribution (NDC) in 2020, as agreed in Paris, in a manner that represents a progression of ambition beyond the current one and that reflects the EU’s highest possible ambition, taking into account the collective further efforts needed and actions undertaken by all Parties in line with the long term goals of the Paris Agreement [and IPCC 1.5 ⁰C report], and to increase clarity, transparency and understanding of its NDC.]

Morgondagen debatt kommer att handla om vilka av ”hakparenteserna” som ska finnas kvar och vilka som ska strykas.

På ena sidan i dragkampen finns i första hand Polen, sannolikt uppbackat av de övriga tre länder (Estland, Tjeckien och Ungern) som i juni inte ville att EU inför det nyss avlöpta FN-mötet i New York om klimatet skulle utlova en klimatneutral union 2050.

På andra sidan finns alla övriga medlemsstater, Kommissionen och Europaparlamentet, som vill att EU i Santiago åtminstone utlovar större utsläppsminskningar än de som fanns med det åtagande (Nationally Determined Contribution, NDC) unionen lämnade in inför klimatkonferensen i Paris 2015.

Den polska regeringen fattar nog att en skärpning av EUs klimatpolitik under 2019 är oundviklig. Genom EU-lagstiftning håller Polen redan på att tvingas ta itu med sina utsläpp, den utvecklingen går inte att stoppa. Det dragkampen handlar om är att polackerna vill ha ännu mera betalt av de övriga för att gå med på en tuffare politik.

Att den polska regeringen trots detta inte har backat, kan antagligen främst förklaras av att det hålls parlamentsval i Polen nästa söndag, den 15 oktober, och att böja sig för EU är inget regeringspartiet Lag och Rättvisa tror sig vinna röster på. Därför kommer man i morgon att visa upp en tuff attityd.

I längden lär polackerna inte kunna stå emot trycket från resten av unionen, särskilt inte som den nya kommission som tillträder om en knapp månad har utlovat betydande skärpningar av EUs klimatpolitik. Senast 100 dagar efter att den tillträtt, dvs. i början av februari 2020, ska ett förslag en ”Euroean Green Deal” lanseras. Planen ska inte bara innehålla skärpta utsläppsmål utan också stora satsningar bl.a. via en ”Just Transition Fund” vars pengar främst ska gå till de regioner vars näringsliv riskerar att drabbas negativt av klimatomställningen, det gäller inte minst de polska kolgruveområdena.

Den svenska regeringen och Magdalena Andersson har lovat att vara ”snålast i EU”, och motsätter sig ytterligare ”mutor” till Polen. Frågan är om det är en hållning som främjar klimatarbetet.

Vilka summor eller vilken typ av kapitalöverföringar man diskuterar känner jag inte till, men för att Sverige ska kunna fungera konstruktivt i diskussionen är det nödvändigt att påminna sig hur radikalt olika läget är för klimatpolitiken i Sverige respektive Polen.

2013-2017 fick de svenska industri- och energianläggningar som omfattas av EUs utsläppshandel dubbelt så många utsläppsrätter som de behövde för att täcka sina utsläpp. Överskottet kunde de sälja. Svenska företag har håvat in miljarder på utsläppshandelssystemet.

För Polen gäller det omvända. Gratistilldelningen 2013-2017 motsvarar endast drygt halva behovet av utsläppsrätter. För att kunna fortsätta driften har polska industri- och energiföretag därför tvingats köpa halva sitt behov av utsläppsrätter. Detta har kostat Polen och polskt näringsliv miljarder – varav en hel del strömmat över till Sverige.

Man kan förstå om den svenska regeringen tycker att polackerna har fått tillräckligt många fördelar, men mycket står på spel, och det vore mycket olyckligt om EU skulle komma även till Santiago utan några nya besked om skärpningar av klimatpolitiken.

Tyvärr talar inte mycket för att det blir någon öppning under morgondagens möte – valtaktiska hänsyn gör nog att den polske miljöministern kommer att sätta sig på tvären i stort sett oavsett hur mycket resten av unionen erbjuder.

Och antagligen är stämningsläget sådant att få av de övriga ministrarna har någon lust att ge sin motsträvige polske kollega nöjet att resa hem till Warzsawa med många miljarder i ytterligare EU-stöd, och därmed göra en redan kassaskåpssäker valseger för regeringspartiet nästa söndag ännu större.

 

Tillägg: 11:15 torsdag meddelade statsminister Jüri Ratas att Estland nu ändrat sig och stödjer förslaget om att EUs övergripande klimatmål bör vara klimatneutralitet 2050. Elaka rykten säger att detta inspel kan ses som ett försök av Ratas att rädda ansiktet påden estniska kandidaten till posten som energikommissionär, Ratas partivän Kadri Simsons, efter hennes skakiga insats vid utfrågningen i Europaparlamentets bägge utskott för miljö (ENVI) respektive industri, forskning och energi (ITRE). Tweeten dök upp drygt två timmar in i utfrågningen.

Här kan du lämna en kommentar:

Lämna en kommentar