19.10.2021 Blogginlägg 6 kommentarer

”Lex Preem”? Nej tack!

Nu är det på allvar – ladda ned och läs din snabbguide till EU-kommissionens stora klimatpaket ”Fit for 55”.

————————————————-

Jag har just skickat in mitt remissvar över klimaträttsutredningens betänkande ”En klimatanpassad miljöbalk för samtiden och framtiden”. I korta drag tycker jag att regeringen ska kasta utredningen i papperskorgen.

Bakgrunden till betänkandet är processen kring Preems planer på att bygga ut sitt raffinaderi i Lysekil. Enligt den ursprungliga ansökan förväntades utbyggnaden leda till en fördubbling av utsläppen från anläggningen från 1,7 till 3,4 miljoner ton CO2eq per år. När domstolarna skulle hantera företagets ansökan om utbyggnad, konstaterade juristerna dock att dessa utsläpp inte berördes av tillståndsprocessen eftersom de redan omfattas och regleras inom EUs utsläppshandel. I såväl utsläppshandelsdirektivet som i EUs industriutsläppsdirektiv sägs därför att medlemsstaterna inte har rätt att införa separata utsläppsvillkor på en enskild anläggning om den omfattas av utsläppshandeln.

Det handlar om själva grundtanken, hörnpelaren för systemet, dvs. att utsläppsminskningarna från de verksamheter som omfattas (ca 10 500 stora energi- och industrianläggningar inom EU27 + Island, Lichtenstein och Norge) ska ske där kostnaden för utsläppsbegränsningarna är lägst. Storleken på de totala utsläppen avgörs av hur många utsläppsrätter som ges ut. Ökade utsläpp i Lysekil påverkar därför inte de totala utsläppen, utan leder enbart till att andra utsläppare måste minska sina utsläpp i motsvarande mån. Om länderna parallellt börjar införa egna regleringar kommer systemets effektivitet att undergrävas. Kostnaderna för klimatpolitiken skulle stiga, utan att påverkan på klimatet minskar.

Man skulle kunna beskriva det som att utsläppen från Preem (eller Cementa, eller SSAB eller alla övriga flera hundra svenska anläggningar som berörs) visserligen rent fysiskt sker i konungariket Sverige, i Lysekil, Slite, Oxelösund, Luleå etc, men att de i juridisk mening äger rum i en 28e medlemsstat, inom ett eget rättssystem, dit medlemsländerna överlämnat ansvaret. Inte därför att någon tvingat dem att göra det, utan därför att de tror att klimatpolitiken på så sätt kan bli billigare, vilket i sin tur gör det lättare att driva den i högt tempo.

Att det förhåller sig på detta sätt, och att förbudet mot nationella regleringar egentligen är en självklar och angelägen konsekvens av utsläppshandelssystemet, föreföll dock vare sig media, svenska politiker, svenska miljöorganisationer eller allmänheten vare sig ha insett eller ha beredskap för när Preem-fallet dök upp. Tvärtom utbröt en storm av protester. Men istället för att försvara den ordning svenska politiker tidigare entusiastiskt varit med om att driva igenom, ingrep regeringen och krävde att själv få sista ordet. Ett centralt motiv var att om vi inte i Sverige kan styra över utsläppen från industrierna i vårt land, hur ska vi då kunna uppfylla kraven i den svenska klimatlagen och det klimatpolitiska ramverkets mål om ”netto-nollutsläpp” 2045?

Nu slutade det hela, inte med att Preem fick specifika krav om sina koldioxidutsläpp, utan med att tillverkningen styrdes om från att i första hand ta hand om restoljor till att tillverka biodrivmedel.

I spåren av preem-affären tillsatte regeringen landshövding Anders Danielsson med uppdrag att hitta kryphål som skulle göra det möjligt att likväl nationellt styra över utsläppen inom utsläppshandeln, trots att detta således går på tvärs med EU-lagstiftningen.

I våras kom förslagen från Danielsson, och det var ingen uppmuntrande läsning för oss som vill att klimatpolitiken ska präglas mindre av symbolpolitik och mera av rationella, träffsäkra utsläppsbegränsningar.

I somras sände regeringen ut förslaget på remiss, och i morse sände alltså jag in mitt svar. Det innebär i korthet att regeringen bör avvisa utredningens förslag. Skälen summeras:

  1. Förslagen kan visserligen leda till lägre utsläpp av växthusgaser från svenskt territorium, men de kommer inte att leda till att de samlade utsläppen inom EU eller globalt minskar ytterligare.
  2. De kommer att i onödan driva upp kostnaderna för att begränsa den samlade klimatpåverkan, främst i Sverige, men även totalt inom unionen.
  3. De kommer att försvaga Sveriges möjligheter att driva på klimatarbetet inom EU.
  4. De riskerar att ge ökad legitimitet åt krav från andra, mindre ambitiösa medlemsstater om undantag från den EU-gemensamma lagstiftningen, inte bara på klimatområdet.

Att förhindra en ”Lex Preem” är inget framsteg, men illustrerar behovet av att se över det svenska klimatpolitiska ramverket. De utsläpp som omfattas av EUs utsläppshandel måste lyftas ur ramverket. De kan och bör inte regleras på nationell nivå, och därför är det tokigt att de ingår i det nationella klimatmålet. En annan angelägen förändring är att komplettera ramverket med ett mål om att öka de naturliga kollagren, primärt i våra skogar.

”Sammanfattningsvis är det betydligt mera angeläget att regeringen och riksdagen lägger kraft på att förklara, försvara och skärpa den unionsövergripande klimatlagstiftningen, än på att de facto trixa fram undantag vars klimatnytta på sin höjd kan bestå av kosmetiska förbättringar av den nationella utsläppsstatistiken.”

6 Svar to “”Lex Preem”? Nej tack!”

  1. Dag Lindgren skriver:

    Cementa och Slite på Gotland skall kanske tvärbromsa eftersom viss miljöpåverkan inte är tillräckligt utredd. Jag tycker det känns riktigt med mindre cement/betong som genererar mindre CO2. Därför borde produktionen sänkas i nästa kanske temporära tillstånd om det nu kommer något. Det är också problematiskt att Cementa är utlandskontrollerad. Men sådana synpunkter får alltså enligt EU inte påverka tillståndet och betraktas som irrelevanta!
    Enda nationella synpunkten är att miljöbalken måste ändras så det blir en bättre dialog mellan parter och domstol och så att utslaget blir mer förutsägbart och så att diverse konstiga dispenser från regeringen inte behövs och om de kommer inte omedelbart upphävs.

  2. Olle Björk skriver:

    Hej Magnus
    Bra rutet. Håller med dig om allt väsentligt. Men du borde ha uttryckt dig tydligare i själva remissyttrandet angående Lex Preem.
    Alliansregeringen på sin tid förstod att hålla den handlande sektorns utsläpp utanför
    det nationella målet (helt i enlighet med att SE tillsammans med övriga MS beslutat att dessa regleras inom ett gemensamt över tiden minskande utrymme som fördelas mellan företagen genom utsläppsrätter). Genom att ”bakvägen” inkludera dessa utsläpp i det
    nationella målet utan vidare insiktsfull analys av konsekvenserna för ETS Introducerade Miljömålsberedningen och RD ett behov av att styra och begränsa sektorns utsläpp nationellt i strid med direktivet som inte tillåter begränsningar på företagsnivå. Klimatpolitiska rådet yrkade på sådana begränsningar borde införas genom ändringar av Miljöbalken till synes utan at fullt ut ha beaktat konsekvenserna för ETS:s funktion.
    Att söka kringgå bestämmelserna om förbudet att reglera företags den handlande sektorns utsläpplera innebär att angripa ETS-systemets grundbult och som du skriver skada dess funktionssätt och höja kostnaderna för omställningen. Fallet Preem är ett lärorikt exempel på vådan av suboptimering genom mål på nationell nivå. A fortiori illustrerat av västragötalandsregionens påpekande av att Preems tilltänkta utsläpp skulle omintetgöra uppfyllandet av regionens klimatmål. Problematiken och nackdelarna med att söka kryphål, som skadar ETS effektiva funktion lär accentueras om/när ytterligare sektorer inkluderas i ETS.

  3. Wilhelm Dyrssen skriver:

    Magnus
    Om ditt förslag är tex tre – fem års slutavverkningsstopp eller minskad slutavverkning är det varken speciellt dyrt eller svårt att betala skogsägarna för det. Med dagens nästan obefintliga lönsamhet för skogsägarna så är några års förskjuten slutavverkning en möjlig framgångsväg. Om du däremot försöker göra det till en del av Mediernas, Politikernas och Intresseorganisationernas Kaosartade process för att få fram en ny skogslag då går du garanterat på pumpen. Kom ihåg att all god skogsvård bygger på både röjning och gallring och den verksamheten kan inte stoppas det kostar för mycket i senare utvecklingsled.

  4. Dag Lindgren skriver:

    Visar hur komplext samordning med EUs politik är. Och vi vet inte ens om EU kommer att finnas kvar 2040. GB har lämnat EU och tänkbara utvidgningar rycker längre bort. Utsläppsrätterna var till för något år sedan så billiga att de snarare stimulerade än minskade utsläpp. Nu förespråkar jag inte skrotande av utsläppsrätterna eller Sveriges utträde, men jag säger nej till att Sverige anslag till EU-aktiviteter skall öka och EU skall inte tillåtas öka sin maktsfär. Och Sverige skall dra ned på globalisering.

  5. Magnus Nilsson skriver:

    Hej Vilhelm!
    Jag tror att de flesta är ense om att man i stor skala snabbt kan minska tillflödet av koldioxid till atmosfären genom att minska avverkningarna. Åtgärdern är sannerligen inte okontroversiell, men a/ den är effektiv, b/ger snabbt effekt.
    För att få till stånd den ökning av de naturliga kollagren som behövs, krävs naturligtvis att det blir mera lönsamt för markägarna att spara skogen än att hugga ned den. Samhällsekonomiskt är det med rätt stor sannolikhet lönsamt att dämpa avverkningarna med kanske 10 procent, kruxet är att bygga en bro mellan samhälls- och företagsekonomin.

  6. Wilhelm Dyrssen skriver:

    Analysen av Preem är angelägen och när utvecklingen av verksamheten drivs till biobränsle
    utan subventionering kan det vara rätt. I den ovanstående artikeln föreslås ”en komplettering av ramverket (till det nationella klimatmålet) med ett mål om att öka de naturliga kollagren, primärt i våra skogar.” Den uppfattningen delar inte jag. Enligt min uppfattning är det övergripande målet för det svenska skogsbruket att ges förutsättningar för att kunna bedrivas uthålligt lönsamt med restriktionen ständigt utvecklad, förbättrad biologisk mångfald. Att öka d.s.k. ”kolsänkan” kan aldrig bli något annat än en effekt av skogsbruket. Jag vill ta chansen att påminna om att förutsättningen för all verksamhet i skogsbruket är att ”de som skall göra jobbet”, nämligen skogsägarna, ges en rimlig chans att bedriva verksamheten lönsamt annars blir det inte mycket av. För den önskvärda målsättningen att binda ytterligare kol finns alla möjligheter att betala de som brukar marken ersättning för den verksamheten och det behövs knappast ytterligare lagstiftning än den befintliga för det. Gör det till en finansiell (statsbudget) fråga.

Lämna en kommentar


Warning: Use of undefined constant kriesi_pagination - assumed 'kriesi_pagination' (this will throw an Error in a future version of PHP) in /var/www/nilssonproduktion.se/public_html/wp-content/themes/cubit/single.php on line 43