Skog och naturvård
När jag arbetade som pressekreterare vid Naturskyddsföreningen 1988-1992 var skogsdebatten het. Striden om fjällskogarna utlöste konflikten, men den breddades snabbt till att gälla hela skyddet av den biologiska mångfalden. 1991 tillsatte den socialdemokratiska regeringen en skogspolitisk utredning där föreningens dåvarande ordförande, Ulf von Sydow, blev sakkunnig. Han och flera andra på föreningens kansli lade ned mycket tid på att utveckla en alternativ skogspolitik som kunde säkra den biologiska mångfalden.
En huvudlinje vara att lösa behovet av naturskydd med så små negativa effekter på skogsproduktionen som möjligt. I det särskilda yttrande Ulf lämnade till utredningens slutbetänkande och i det remissvar som jag till stor del skrev, pekade vi dels på att bättre generella hänsyn i skogsbruket skulle minska behovet av reservat, dels att lagstiftningen måste innehålla incitament, göra det lönsamt, för skogsbruket att bli mera hänsynsfulla. Ett sådant instrument som vi föreslog var att näringen skulle betala en del av kostnaden för reservatsbildning genom en avgift på det virke som förbrukas på sågverk, massafabriker, energianläggningar etc.
Dessa förslag, ja nästan hela denna ansats försvann tyvärr ur diskussionen när miljömärkning, FSC m m, hamnade i debattens centrum och miljöorganisationerna fokuserade på att öka reservatsarealen snarare än att minska behovet av reservat.
För att väcka liv i 90-talsdiskussionen och bryta ny mark för skogsdebatten skrev jag rapporten Minimera reservatsarealen. En sammanfattning av budskapet finns i ett inlägg på Newsmill. Rapporten gavs ut av tankesmedjan Arena Idé och vid lanseringen den 22 mars 2013 visade jag denna presentation.
Land lantbruk skrev en kort, väldigt insiktsfull artikel.
Ytterligare debattartiklar: Arbetarbladet 3/4 2013 Västerbottens-Kuriren 5/4 2013
Skydda lagom – en ESO-rapport om miljömålet Levande skogar
På uppdrag av ESO, finansdepartementets Expertgrupp för Studier i offentlig ekonomi tog jag under 2017 och 2018 fram en rapport om hur miljömålet Levande skogar skulle kunna nås på ett kostnadseffektivt sätt. Rapporten utgår i mycket från ett arbete biologerna Leif Andersson och Per Angelstam gjorde åt den dåvarande miljövårdsberedningen 1997. I rapporten uppskattar de att ungefär 20 procent av skogens livsmiljöer, hälften i form av reservat, hälften på den brukade arealen, måste undantas från reguljärt skogsbruk för att målet ska kunna nås. I rapporten försöker jag räkna ut hur det möjliga virkesuttaget långsiktigt påverkas av detta och vad detta långsiktigt kommer att kosta. Denna kostnad jämförs med värdet på den permanenta koldioxidinlagring som uppkommer när skogsmiljöer permanent undantas från skogsbruk.
Materialet lanserades i en artikel på DNdebatt 13 setember 2018.
En avgörande faktor för skogscertifieringssystemet FSCs framgång var när man öppnade för att blanda virke från FSC-certifierade marker med virke från ocertifierade marker, och införde märkningen ”FSC Mix”. Max 30 procent av innehållet får vara från ocertifierade marker, minst 70 procent från certifierat skogsbruk. Denna lösning innebär att skogsindustrier inte behöver köra separata produktionslinjer för certifierat virke, vilket radikalt underlättar. För att säkra att denna lösning inte gröper ur systemet finns särskilda nationella regler, som i Sverige framför allt innebär att inget virke får komma från nyckelbiotoper, vare sig från certifierade eller ocertifierade marker. Reglerna för det ocertifierat virke finns i ett särskilt regelverk. FSC Kontrollerat Virke. Ansvariga för systemet är virkesköparna, som i sin tur granskas av auktoriserade certifieringsföretag. På uppdrag av FSC Sverige intervjuade jag ett antal certifierade företag, några certifieringsföretag och några organisationer om de tyckte att regelverket. En kommentar från många var att Skogsstyrelsens beslut att upphöra med sin nyckelbiotopsinventering gör det svårare för alla inblandade, särskilt mindre virkesuppköpare. Om systemet inte fungerar hotas naturvärden, men det kan också leda till att virkesköpande företag kan mista sin certifiering. I förlängningen kan stora svensk skogsindustrier mista kunder som kräver fungerande FSC-system. Bland dessa finns stora kunder som IKEA och TetraPak.
Rapporten lanserades 10 december 2021.