Tyskland – den nya bromsklossen
Igår och idag diskuterar EU-toppmötet Kommissionens förslag om att EU ska vara klimatneutralt 2050. Hittills har Tyskland alltid tillhört de länder som drivit på. Inte så längre.
Förklaringen är att den tyska klimatpolitiken hackar.
2013-2020 har varje EU-land ett tilldelat maximalt utrymme för utsläpp utanför utsläppshandeln. De tyska utsläppen kommer att bli större.
För att inte bryta mot EU-lagstiftningen (och hamna inför EG-domstolen) måste tyskarna köpa outnyttjat utsläppsutrymme från medlemsstater som ”överpresterat”.
I det förslag till ny statsbudget som den tyske finansministern igår presenterade har man avsatt 300 miljoner euro (drygt 3 miljarder svenska kronor) till att köpa in utsläppsutrymme av länder som överpresterar (vem som är bäst i klassen vet vi först efter utgången av 2020, men Italien, Rumänien och Storbritannien ser ut att kvantitativt leverera de största överskotten).
Sverige kommer att överprestera, men hittills har alla svenska överskott annullerats.
Man kan befara att det finns folk på finansdepartementet och i riksdagen som leker med tanken att sluta med annulleringarna och i stället kränga outnyttjat utsläppsutrymme till tyskarna.
Motargumentet är att om Sverige skulle göra så, skulle mycket av det vi tillsammans gjort för att hålla nere de svenska utsläppen på hemmaplan helt förlora sin mening.
Annulleringarnas avgörande betydelse för det reella utfallet av svenska klimatpolitiska åtgärder uppmärksammas märkligt nog nästan aldrig.
Inför valet i höstas gjorde jag en enkät med riksdagspartierna, som avslöjade tänkvärda skillnader i synen på annulleringarna, skillnader som egentligen öppnar en vallgrav inom klimatpolitiken.
Av de åtta partierna lovar fem (S, C, V, L och MP) att även fortsättningsvis annullera de överprestationer Sverige, enligt det klimatpolitiska ramverket, planerar att leverera. Övriga tre (M, SD och KD) svävar på målet och verkar i praktiken vidöppna för att sälja.
Med ”femklöverns” politik blir svenska miljöåtgärder fullt ut meningsfulla. Varje minskat ton utsläpp i Sverige leder till att EUs utsläpp minskar lika mycket. Att du ställer bilen och tar cykeln betyder något.
Får ”treklövern” styra kan det hela lika gärna sluta med att din klimatinsats inte påverkar utsläppen inom EU ett dyft utan istället säljs för att skyla över att den tyska politiken misslyckats.
Så länge politiken är anpassad efter hur EUs klimatlagstiftning fungerar är all klimatpolitik meningsfull. Att minska svenska trafikutsläpp utan att samtidigt annullera utnyttjat utrymme under EUs ansvarsfördelningsbeslut (ESD) är meningslöst, men om svenska överprestationer annulleras, minskar utsläppen inom EU, vilket naturligtvis är meningsfullt.
Det är föredömligt att lyfta blicken till EU:s yttre gränser, för ett nationellt fokus på klimatfrågan ger mycket riktigt ingen mening. Men på samma sätt måste man lyfta blicken bortom EU:s yttre gränser, för ingen klimatpolitik är meningsfull utan ett globalt perspektiv.