30.05.2017 Blogginlägg 1 kommentar

Udda utskottsmajoritet i EU-parlamentet röstar för tuffare klimatregler

Jag har i en tidigare blogg beskrivit det aktuella förhandlingsläget kring EUs ”hårda” klimatpolitik – revideringen av direktivet om utsläppshandel och (för utsläpp utanför utsläppshandeln) bytet från nuvarande ansvarsfördelningsbeslut (”Effort Sharing Decision”, ESD) till den nya ansvarsfördelningsförordningen (”Effort Sharing Regulation”, ESR).

Idag tog denna process ett nytt, betydelsefullt steg framåt när Europaparlamentets miljöutskott (ENVI) röstade om den linje som man vill ska bli parlamentets inför de kommande slutförhandlingarna med unionens miljöministrar i ministerrådet om ESR (som tilldelar varje medlemsstat ett visst utsläppsutrymme utanför utsläppshandeln för transport, småskalig uppvärmning, småindustrier och vissa jordbruksutsläpp).

Inför omröstningen hade rapportören, den nederländske socialliberalen Gerben-Jan Gerbrandy (vars parti D66 ingår i den liberala parlamentsgruppen ALDE) presenterat 34 egna förslag till justeringar. Andra utskottsledamöter och tre andra utskott (transport, industri och jordbruk) hade bidragit med ytterligare drygt 350 ändringsförslag.

För att få ordning på och förenkla utskottshanteringen hade Gerbrandy på förhand förhandlat fram fem större kompromisser som ersatte praktiskt taget alla inlämnade ändringsförslag. Det ovanliga med processen var att i den utskottmajoritet Gerbrandy samlat ingick vare sig parlamentets största gruppering EPP (där M och KD ingår) eller den tredje största gruppen ECR, som domineras av brittiska Tories. Istället bestod majoriteten av den liberala gruppen ALDE, socialdemokraterna (S&D), De Gröna (Greens/EFA), vänstergruppen (GUE/NGL) plus den spretiga gruppen EFDD (som i detta sammanhang främst representerades av Eleonora Evi från italienska femstjärnerörelsen. EFDD består till 6/7 av brittiska UKIP och italienska femstjärnerörelsen, men i gruppen ingår även Sverigedemokraternas båda EU-parlamentariker plus ytterligare några parlamentariker från partier på yttersta högerkanten).

När alla voteringar var över hade utskottet ställt sig bakom alla kompromisser och därmed en position som visserligen inte är påtagligt radikalare än Kommissionens förslag, men som likväl flyttar unionens klimatpolitik i tuffare riktning.

Kortsiktigt viktigast är förmodligen att man vill att kurvan över utsläppsminskningarna 2021-2030 ska starta från ett lägre utgångsläge än Kommissionen föreslår, vilket hyvlar bort närmare 400 miljoner ton koldioxid från medlemsstaternas gemensamma utsläppsutrymme utan att för den skulle ändra deras tillåtna maxutsläpp 2030.

Långsiktigt mera betydelsefullt är möjligen förslaget att redan nu fastställa en minskningskurva för utsläppen även bortom 2030 och ända fram till 2050 som innebär att ESR-utsläppen i varje medlemsstat 2050 ska vara minst 80 procent lägre än 2005. Denna regel föreslås gälla ”unless decided otherwise”, dvs. till dess parlamentet och regeringarna enats om en annan lösning.

ENVI vill också öka pressen på Kommissionen att redan efter de första förhandlingarna under Paris-avtalet 2018, komma tillbaka med förslag om tuffare åtgärder om det krävs. Kommissionens linje är att politiken tidigast ska ses över 2023.

Den position ENVI ställde sig bakom innebär dessutom att man vill begränsa möjligheten att ersätta utsläppsminskningar med koldioxidinlagring i landskapet, s.k. LULUCF-åtgärder. Kommissionens ESR-förslag ger ett totalt utrymme 2010-2030 på 280 miljoner ton, men ENVI vill begränsa detta till 190 miljoner ton, ett beslut som rimligen indikerar hur utskottet kommer att ställa sig när man ska hantera förslaget om en ny LULUCF-förordning (se tidigare blogg om detta).

Några av sina förslag fick Gerbrandy backa från. Det gällde t.ex. kravet att medlemsländer som släpper ut mera än det utrymme lagstiftningen tilldelat dem skulle betala en straffavgift på 100 euro per ton, liksom att en del av utsläppsutrymmet inte skulle delas ut gratis till länderna utan säljas på auktion.

I den samlade slutomröstningen stöddes kompromisserna av fler ledamöter än vad som motsvarar Gerbrandys koalition, 42 röstade för, bara 4 emot medan 20 avstod. Den starka majoriteten talar för att förslagen kommer att godkännas när parlamentets röstar in plenum under sin session 12-15 juni – även om det t.ex. är troligt att ledamöter från Sverigedemokraterna och UKIP då kommer att rösta på tvärs med sin partigrupp i ENVI.

Ett förslag som tillkom under kompromissförhandlingarna är att ge de låginkomstländer i unionen som fram till 2020 släpper ut mindre än tillåtet möjlighet att 2021-2030 tillsammans dela på ett ytterligare utsläppsutrymme på 70 miljoner ton.

Detta förslag har i nästan identisk form dykt upp även i de förhandlingar som pågår parallellt om ESR mellan unionens regeringar. Generellt tycks dock diskussionerna mellan regeringarna gå betydligt trögare än i parlamentet. Det maltesiska ordförandeskapet är (om jag har räknat rätt) inne på sitt tredje seriösa kompromissbud. Mycket har inte förändrats mellan de olika versionerna. De ekonomiskt svagare östländerna och den ständiga bromsaren Polen stretar emot. Budet om en ytterligare pott på 70 miljoner ton skulle kunna tolkas som ett försök att blidka tillräckligt många för att i något läge kunna driva igenom en ståndpunkt med kvalificerad majoritet, trots polska protester. Beslut väntas när miljöministrarna möts nästa gång den 19 juni.

To be continued…

Ett svar to “Udda utskottsmajoritet i EU-parlamentet röstar för tuffare klimatregler”

  1. […] Udda utskottsmajoritet i EU-parlamentet röstar för tuffare klimatregler […]

Lämna en kommentar