Blogginlägg

18.05.2022 Blogginlägg Inga kommentarer

Europaparlamentets miljöutskott vill gå från ”Fit for 55″ till ”Fit for 60”

Om Europaparlamentets miljöutskott (ENVI) får bestämma kommer nettoutsläppen av växthusgaser inom EU 2030 inte att vara 55 procent lägre än 1990, som EUs klimatlag kräver – de kommer att ha minskat med över 60 procent.

Det blir i varje fall konsekvensen om de krav utskottet under veckans första tre dagar ställt sig bakom blir europeisk lag. Utskottets ställningstagande går nu vidare för beslut ”in plenum” av Europaparlamentets samtliga 704 ledamöter den 7 juni. Då fastställs den position parlamentet kommer i driva vid de kommande förhandlingarna med EUs regeringar kring unionens nya klimatlagstiftning.

De två centrala punkter där miljöutskottet vill gå längre än klimatlagen kräver och EU-kommissionen föreslagit, gäller dels den nuvarande utsläppshandeln, dels kraven på medlemsstaterna att öka lagren av kol i landskapet och i träprodukter.

När det gäller utsläppshandeln har kommissionen föreslagit att utgivningen av nya utsläppsrätter 2030 ska motsvara 39 procent av utsläppen 2005 från de verksamheter som omfattas av systemet (en minskning med 61 procent). För att nå dit föreslår kommissionen att nyutgivningen av utsläppsrätter från och med 2024 årligen ska trappas ned med 82 miljoner. Dessutom vill man samma år göra en engångssänkning av utgivningen på drygt 100 miljoner utsläppsrätter. Med denna nedtrappningstakt kommer utgivningen av nya utsläppsrätter att helt upphöra 2040. Fram tills dess skulle sammanlagt ytterligare 14-15 miljarder nya utsläppsrätter ges ut, dvs. de totala framtida utsläppen från de verksamheter som omfattas skulle maximalt kunna uppgå till 14-15 miljarder ton koldioxid.

Med det förslag ENVI nu ställt sig bakom trappas utgivningen av nya utsläppsrätter ned betydligt snabbare. 2030 skulle utgivningen motsvara endast 33 procent av utsläppen 2005 (en minskning med 67 procent). Utskottet vill nå dit dels genom att öka engångssänkningen 2024 till över 200 miljoner utsläppsrätter, dels genom att årligen öka nedtrappningen av utgivningen med 2 miljoner utsläppsrätter. Från 82 miljoner 2024 skulle den årliga nedtrappningen 2030 uppgå till mer än 90 miljoner utsläppsrätter, därefter ännu mera. Med denna utgivningsplan kommer den sista nya utsläppsrätten ges ut redan 2035 eller 2036, fyra-fem år tidigare än kommissionen föreslagit. Därefter skulle koldioxidutsläpp från de verksamheter som omfattas i princip vara förbjudna. Totalt skulle det i så fall i nuläget återstå ett framtida utsläppsutrymme inom systemet på 9-10 miljarder ton.

Parallellt vill ENVI dessutom skärpa kraven på medlemsstaterna att lagra in koldioxid från atmosfären i landskapet – i marken, träden, växtligheten, och i träprodukter, en fråga som regleras i den så kallade LULUCF-förordningen (Land-Use, Land-Use Change and Forestry). Kommissionen har föreslagit ett samlat inlagringskrav 2030 på netto 310 miljoner ton koldioxid. Den siffran vill miljöutskottet höja till 360 miljoner ton. Detta hoppas man kunna uppnå genom kraftfulla satsningar på så kallad ”carbon farming”, dvs. aktiva åtgärder inom jord- och skogsbruk med syfte att öka de naturliga kollagren (även åtgärder för att minska koldioxidläckaget från utdikade våtmarker omfattas). För ändamålet vill man bland annat styra över en del av EUs stora jordbruksbudget till att uppmuntra åtgärder i jord- och skogsbruk som ökar kolinlagringen.

Adderar man dessa bägge åtgärder, dels lägre utsläpp inom utsläppshandeln än kommissionen räknat med, dels en större tillväxt av de naturliga kollagren, blir resultatet en ganska kraftig förstärkning av unionens klimatpolitik jämfört med vad unionens klimatlag kräver.

Med den föreslagna skärpningen av utsläppshandeln skulle bruttoutsläppen (innan man tagit hänsyn till inlagringen) inom unionen 2030 bli nästan 56 procent lägre än 1990, att jämföra med de 53 procent kommissionens förslag väntas ge. Lägger man till detta den större tillväxt av de naturliga kollagren som förslaget till LULUCF-förordning driver fram, landar man på en total minskning av nettoutsläppen inom unionen mellan 1990 och 2030 på strax över 60 procent. EU skulle gå från ”Fit for 55” till ”Fit for 60”!

Bakom utskottets beslut står fyra av parlamentets partigrupper – socialdemokraterna, liberalerna, de gröna och vänstern. Tillsammans har dessa partigrupper majoritet både i utskottet och parlamentet. Dessutom kan man sannolikt räkna med stöd från vissa av de parlamentsledamöter som inte tillhör någon partigrupp. Röstar ledamöterna enligt partilinjerna kommer utskottets linje att bli parlamentets ståndpunkt.

Den största partigruppen, kristdemokratiska/konservativa EPP (där de svenska M och KD ingår) motsätter sig i första hand de ökade satsningarna på kolinlagring, men är också tveksamma till att strama upp utsläppshandeln så kraftigt. Om de, tillsammans med högerkonservativa gruppen ECR (där SD ingår), kan locka över några ledamöter från majoriteten (räkna med hjälp från en del mera högerextrema parlamentsledamöter), är det inte uteslutet att de kan få igenom en annan linje än den miljöutskottet ställt sig bakom. Mest skakigt är nog stödet för att ytterligare öka kolinlagringen.

——————————————

Förslaget till skärpta regler för utsläppshandeln finns i kompromissförslag CA1 i detta dokument. Förslaget om en utökad kolinlagring genom ”carbon farming” finns i kompromissförslag CA 4 i detta dokument. Resultaten från det kolossala antal voteringar utskottet genomfört de senaste dagarna hittar du här (583 sidor!). Där kan du också se hur de svenska ledamöterna i utskottet röstat.

(Miljöutskottets beslut innehåller en massa andra intressanta detaljer som jag tänkte redovisa och kommentera framöver.)

 

13.05.2022 Blogginlägg 1 kommentar

Problem i Europaparlamentet för kommissionens klimatförslag

Det stundar av allt att döma en tuff resa genom Europaparlamentet för EU-kommissionens stora klimatlagstiftningspaket ”Fit for 55”.

Det står klart dels efter tisdagens votering i Europaparlamentets miljöutskott om nya koldioxidregler för lätta fordon, dels efter att resultatet av förhandlingarna mellan parlamentets partigrupper om nya regler för utsläppshandeln offentliggjorts.

Visserligen överlevde kommissionens förslag att från 2035 endast tillåta nollutsläppsfordon tisdagens omröstning. Marginalen var dock så tunn att det inte är osannolikt att förslaget kommer att bli ett annat, mera utvattnat, när hela parlamentet röstar om saken under första veckan i juni.

Inför voteringen hade partigrupperna i utskottet i olika konstellationer gjort upp om 14 större kompromisser och samlat sig i två huvudformationer kring paketets kärna:

– Bakom kompromisspaket CA1 stod socialdemokrater (S&D), liberaler (Renew), de gröna och vänstern, som tillsammans bildar majoritet och därför normalt borde ha fått igenom sin linje. De stödde kommissionens krav om nollutsläpp 2035 (egentligen 100% lägre utsläpp än snittutsläppet från nya bilar 2021), men krävde dessutom att minskningskraven 2030 för personbilar resp. lätta lastbilar/bussar skulle skärpas, från kommissionens förslag på minus 55 resp. 50 procent, till minus 70 resp. 65 procent, detta för att skynda på övergången till elbilar.

– Kompromisspaketet CA1a från kristdemokraterna (EPP) och de högerkonservativa (ECR) hade det motsatta upplägget. Det backade upp kommissionens linje för 2030 (minus 55 respekt. 50 procent), men föreslog för 2035 en sänkning av målet från minus 100 till minus 90 procent.

Om alla ledamöter hade följt partilinjerna skulle således CA1 ha bifallits, men när rösterna räknades samman visade det sig att av 88 utskottsledamöter hade 44 ledamöter röstat Ja, och lika många Nej, vilket betydde att förslaget föll.

När man därefter voterade om CA1a, föll även detta förslag med 45 Nej-röster mot 43 Ja.

Utfallet betyder att miljöutskottet rekommenderar parlamentet att stödja kommissionens förslag, men med tanke på hur oklara majoritetsförhållandena var i tisdags, verkar parlamentets omröstning in plenum kunna sluta hur som helst.

EPP/ECR-förslaget om minus 90 procent ska dock inte ses isolerat som en fråga om procenttal, utan förefaller vara en del i en vidare ambition att i grunden förändra EU-regleringen av fordonens koldioxidutsläpp, och minska fokuseringen på elbilar.

Parallellt med ett mindre ambitiöst mål för 2035 driver EPP/ECR nämligen även att certifieringsvärdena för bilarna på något vis ska kopplas till i vilken mån de drivs med förnybara bränslen. Idag handlar regleringen i princip uteslutande om hur många gram koldioxid som släpps ut per km (dvs. egentligen om bränsleförbrukningen) och tar inte hänsyn till typ av drivmedel. För rena el- och vätgasbilar sätts utsläppet till 0 gram CO2 per km. Laddhybrider hamnar mittemellan elbilar och bilar med enbart förbränningsmotor

På sikt tycks EPP/ECR vilja övergå till en certifiering som inte bara handlar om utsläppet från fordonet utan baseras på livscykelutsläpp där dessutom även utsläpp från tillverkning och skrotning av fordonen ska räknas in.

Hittills har liknande förslag alltid avvisats med stora majoriteter, men den här gången föll förslagen med endast några få röster. Utskottet uppmanade dock med bred majoritet kommissionen att utveckla metoder för att beräkna livscykelutsläppen.

Bakom kraven om att bredda kriterierna för certifieringen kan man ana några stora tyska biltillverkare som hamnat på efterkälken i elbilsutvecklingen, och som därför känner sig hotade av förslag om tuffare CO2-regler. De företag som redan är långt inne i elektrifieringen, t.ex. Volkswagen och Volvo Cars, har istället (med stöd av bl.a. den svenska regeringen) krävt att nollutsläppskravet ska införas redan 2030 (ett förslag från svenska EU-parlamentarikern Jytte Guteland (S) med denna innebörd fick i utskottet stöd av endast 14 ledamöter).

Utöver de stora kompromisserna om gränsvärdena för 2030 och 2035, föll ytterligare ett antal av de kompromisspaket partigrupperna avtalat om. Till det som (med liten marginal) sållades bort hörde förslag om att införa en kravnivå även för årtalet 2027.

KAOTISK UPPGÖRELSE OM UTSLÄPPSHANDELN

Parallellt förhandlas det även kring övriga delar av ”Fit for 55”. Måndag-tisdag nästa vecka, 16 och 17 maj, ska miljöutskottet bl.a votera om de tre viktigaste delarna av EUs klimatlagstiftning – direktivet om utsläppshandeln, ansvarsfördelningsförordningen (ESR) och LULUCF-förordningen. (Här hittar du alla underlag – fylls på efterhand med bl.a. kompromissuppgörelser och röstningslistor.)

Måndag 16 maj 15.45-17.30 voterar man om
– Regleringen av flyget inom utsläppshandeln
– Ansvarsfördelningsförordningen (ESR), som reglerar medlemsstaternas utsläppsutrymme utanför utsläppshandeln 2021-2030
– LULUCF-förordningen med krav på medlemsstaterna om ökad inlagring av koldioxid 2026-2030
– Yttrande till parlamentets industriutskott om förändringar av direktivet om förnybar energi

Tisdag 17 maj 15.30-17.00 handlar voteringarna om
– Införande av en gränsjusteringsmekanism för koldioxid, CBAM (”koldioxidtull”)
– Huvuddelarna i utsläppshandelsdirektivet, bl.a. om införande av en ytterligare utsläppshandel för vägtrafik och byggnader

Beträffande det sista ärendet har ett antal kompromissuppgörelser mellan partigrupperna blivit offentliga. Dokumentet återspeglar stora motsättningar, framför allt kring den nya utsläppshandeln.

Utgångspunkten för förhandlingarna har varit att flera av de stora partigrupperna – socialdemokraterna, de gröna och vänstern, men dessutom åtskilliga enskilda ledamöter i övriga partigrupper – motsatt sig alla tankar på det nya handelssystemet. Oron handlar framför allt om att en prissättning på drivmedel och olja, kol och fossilgas för uppvärmning ska leda till högre energipriser. Detta antas skapa problem för fattigare delar av befolkningen, vilket anses fördelnings- och regionalpolitiskt oacceptabelt, men också opinionsmässigt riskabelt (tänk ”Gula västarna”).

Dilemmat är att oavsett om den föreslagna utsläppshandeln blir verklighet eller ej, måste sannolikt priserna på fossil energi höjas om man ska kunna få ned utsläppen i den omfattning till exempel förslaget till ny lagstiftning om ländernas utsläpp utanför utsläppshandeln (ansvarsfördelningsförordningen, ESR) förutsätter. Utan den nya unionsövergripande utsläppshandeln måste antagligen länderna nationell besluta om högre energiskatter eller införa andra restriktioner som även de lär betyda högre energipriser (tänk den svenska reduktionsplikten).

Utfallet av tisdagens votering om bilarnas koldioxidutsläpp skapar problem för de partigrupper som kämpat emot den nya utsläppshandeln. Det huvudalternativ till utsläppshandeln som de fört fram har varit just varit tuffare tekniska krav på t.ex. nya bilar. Det skakiga utfallet av tisdagens omröstning antyder dock att några riktigt tuffa EU-regleringar på fordonssidan knappast är att vänta, vilket åter för upp frågan om ekonomiska styrmedel – höjda energiskatter, tuffare reduktionsplikt eller en ny, unionsövergripande utsläppshandel – på dagordningen.

Den kompromiss kring utsläppshandeln som partigruppernas förhandlare fått ihop, ser inte lovande ut. Enligt förslaget tänker man sig att den nya utsläppshandeln före 2029 enbart ska omfatta företag och först därefter beröra vanliga konsumenter. Men hur ska man rent praktiskt organisera en utsläppshandel som enbart omfattar den diesel som används av företag, men däremot inte den som används a privatpersoner? Och i ett gasuppvärmt hus med både företagslokaler och lägenheter – vilken andel av koldioxidutsläppen ska omfattas av utsläppshandeln och vilken ska undantas?

När huvudförhandlaren, den tyske kristdemokraten Peter Liese, presenterade kompromisserna förklarade han (med ett ordval hämtat från pandemin) att det viktigaste med uppgörelsen var att förslaget om den nya utsläppshandeln nu hade lämnat intensivvården.

Ett väsentligt framsteg finns dock i uppgörelsen – om den nya utsläppshandeln införs, ska den omfatta all fossilbränsleanvändning utanför utsläppshandeln, inte enbart vägtrafik och byggnader (fast jordbruket har naturligtvis undantagits…).

Var miljöutskottet kommer att hamna beträffande de övriga förslag som ska hanteras, är oklart. Vilket kolinlagringsbeting vill parlamentet lägga på Sverige under LULUCF-förordningen? Ställer sig utskottet bakom förslaget från Jessica Polfjärd (M) att införa höga böter på länder som inte klara de nya, tuffare utsläppskraven under ESR? Och när ska den sista utsläppsrätten ges ut (och därmed ett förbud mot koldioxidutsläpp införas) inom nuvarande utsläppshandel (kommissionen föreslår 2040)?

I början av juni kommer Europaparlamentet in plenum att ta ställning till de ståndpunkter miljöutskottet röstar fram på måndag och tisdag. Under hösten väntar förhandlingar med EUs regeringar. Miljöministrarnas plan är att lägga fast regeringarnas förhandlingslinje den 28 juni.

09.05.2022 Blogginlägg Inga kommentarer

Beslut om framtida klimatpolitiken i Europaparlamentet

Under maj och början av juni kommer Europaparlamentet att fatta beslut om sina inspel i förhandlingarna med EUs regeringar kring unionens nya klimatlagstiftning. Ramen för förhandlingarna fastslogs redan för ett år sedan i samband med att unionens nya klimatlag stadfästes. Nu handlar det om den lagstiftning som ska säkra att målen nås.

I parlamentet har ett av utskotten huvudansvar för att ta fram förslag till beslut som kan vinna majoritetens stöd när det röstas om förslagen ”in plenum”, dvs när hela parlamentet är samlat. Miljöutskottet hanterar de flesta och de tyngsta klimatlagstiftningarna, men för några av förslagen ligger huvudansvaret på industriutskottet (ITRE) respektive transportutskottet (TRAN).

Arbete i utskotten utgår dels från kommissionens förslag till lagstiftning, dels från de ofta tusentals ändringsförslag utskottsmedlemmar lämnat in. Ofta lämnar dessutom andra utskott egna yttranden som det huvudansvariga utskottet har att beakta.

I de allra flesta fall tas dock besluten i utskotten i form av ett mindre antal stora kompromisser som partigruppernas förhandlare kommit överens om. Eftersom besluten i utskotten förankrats i partigrupperna, får de nästan alltid stöd när parlamentet voterar in plenum. Är majoriteterna svaga kan dock besluten in plenum bli andra än de som vunnit majoritet i det ansvariga utskottet.

Det beslut som fattats in plenum blir parlamentets inspel i förhandlingarna med ministerrådet (=EUs regeringar) om det som till sist blir unionstäckande lagstiftning.

Parallellt med arbetet i parlamentet pågår därför en motsvarande process mellan medlemsstaterna, ledd av ministerrådets ordförandeland (fram till halvårsskiftet Frankrike, därefter Tjeckien). Klimatlagstiftningen hanteras främst av miljörådet, men liksom i parlamentet är på motsvarande sätt även energi-, transport- och jordbruksministrarna inblandade. Regeringarnas positioner kommer sannolikt att formuleras under de kommande månadernas möten:
24 maj (jordbruk)
2 juni (transport)
13 juni (jordbruk)
27 juni (energi)
28 juni (miljö)

Partigrupperingarna i Europaparlamentet: EPP (kristdemokrater/konservativa), svenska medlemmar M och KD. S&D (socialdemokrater), svensk medlem S. Renew (liberaler), svenska medlemmar C och L. Gröna, svensk medlem MP. ECR (högerkonservativa), svensk medlem SD. GUE/NGL (vänster), svensk medlem V.

Varning: Tidsplanen är preliminär och kan ändras om förhandlingarna drar ut på tiden.

Datum + beslutsorgan Förslag + kommentar
Den 11 maj
Miljöutskottet (ENVI) Betänkande om hur EU-flyget ska tillämpa reglerna i det globala klimatkompensationssystemet CORSIA under 2021
Kommentar: Det globala flygets klimatkompensationsprogram CORSIA började gälla 2021. Till de medlemsländer som deltar frivilligt i systemet redan från starten hör alla EES-länder.
Det förslag parlamentet ska votera om innebär att EU-registrerade flygbolag nu formellt åläggs att följa CORSIA-reglerna (även vid flygningar mellan EES-länder), dock endast under 2021. De flygningar bolagen i fjol utförde mellan länder inom EES omfattas därmed av både CORSIA och EUs utsläppshandel.
Förslaget ska ses i ljuset av att
a/ EU planerar att fr.o.m. 2022 ensidigt undanta flygningar mellan EES-länder från CORSIA – därefter omfattas flyg inom EES enbart av EUs utsläppshandel, samt
b/ på grund av pandemin har CORSIA-flyget minskat så kraftigt att det för 2021 inte kommer att uppstå något krav på flygbolagen att köpa klimatkompensation under CORSIA.
Inga invändningar har hörts mot kommissionens förslag som väntas godkännas med marginella tillägg. Det mindre beslutet 11 maj om CORSIA för 2021, följs upp av den större översynen av flyget i ETS som väntas hanteras 16 eller 17 maj (se nedan).
Betänkande om skärpta CO2-regler för bilar och lätta lastbilar/bussar
Kommentar: Den heta frågan gäller kommissionens förslag att endast tillåts försäljning av ”nollutsläppsbilar” från 2035, vilket i praktiken innebär förbud mot bensin- och dieselbilar.
I ENVI verkar alla de stora partigrupperna stödja kommissionens förslag (100 % utsläppsminskning 2035), men i yttrandena från ITRE (industriutskottet) och TRAN (transportutskottet) har EPP fått igenom majoriteter för kravet om att den genomsnittliga utsläppsminskning för hela försäljningen av nya endast ska uppgå till 90 %. Dessutom vill ITRE och TRAN att biltillverkarna vid certifieringen på något vis ska kunna tillgodogöra sig klimatnyttan av icke-fossila drivmedel.
Några förhandlade kompromisser som antyder var besluten till sist landar, har ännu inte offentliggjorts. Förbudslinjen 2035 lär vinna, men blir ENVI-majoriteten svag, kan det tänkas att beslutet ändras vid omröstningen in plenum.
En annan stridsfråga är om redan beslutade utsläppsregler för 2025 ska gälla ända fram till 2030 eller om de ska skärpas redan 2027, vilket rapportören, den nederländske liberalen Jan Huitema, vill.
16-17 maj
Miljöutskottet (ENVI) Betänkande om krav på länderna om kolinlagring i landskapet (”LULUCF”)
Kommentar: Mycket oklart. Enligt ENVIs ursprungliga tidplan skulle förslaget om en skärpning av LULUCF-förordningen ha kommit upp till votering redan 28 april. Därefter angavs 11 maj, men nu har hanteringen skjutits upp ytterligare. Förklaringen är antagligen att partigruppernas förhandlare har svårt att forma majoriteter.
Rapportören, Ville Niinistö (de gröna) från Finland, vill att målet för nettoinlagringen av kol i landskapet 2030 ska sättas till motsvarande 490 miljoner ton koldioxid, betydligt högre än de 310 miljoner ton kommissionen föreslagit, och de ”minst 300 miljoner ton” uppgörelsen om klimatlagen från april i fjol, stipulerar.
Motstånd kommer från andra nordiska ledamöter, men också från EPP och ECR (den grupp Sverigedemokraterna tillhör). Att sänka det totala målet för 2030 till under 300 miljoner ton skulle strida mot uppgörelsen om klimatlagen. Den stora frågan blir därmed inte hur tufft betinget ska bli utan hur det ska fördelas mellan medlemsstaterna.
En annan central fråga är om man efter 2030 ska slå samman nuvarande LULUCF med jordbrukets utsläpp av metan och lustgas – som idag regleras tillsammans med bl.a. vägtrafiken under den så kalla ansvarsfördelningsförordningen (ESR, Effort Sharing Regulation) – till en ny ”AFOLU”-sektor (Agriculture, FOrestry and Land-Use). Niinistö vill att parlamentet ska avvisa detta förslag, och verka få stöd för denna linje.
Betänkande om CBAM (”koldioxidtull”)
Kommentar: Det pågår en dragkamp om hur snabbt CBAM ska fasas in, parallellt med att gratistilldelningen av utsläppsrätter till utsläppstunga industrier fasas ut. Kommissionens förslag om en infasning 2026-2035 stöds av den kristdemokratiska gruppen EPP. Majoriteten i ENVI verkar dock vilja gå snabbare fram.
Reglerna för CBAM är samtidigt en bricka i spelet om hela den framtida lagstiftningen kring utsläppshandeln. Vissa partigrupper kan nog tänka sig att ge upp krav beträffande CBAM mot att få igenom sina förslag för utsläppshandeln, och vice versa.
Betänkande om ändrade regler för EUs utsläppshandel (inklusive ny, separat utsläppshandel för vägtrafik och byggnader)
Kommentar: Kring de framtida reglerna för utsläppshandeln pågår mycket komplicerade och infekterade förhandlingar. Planen är att få fram majoritetskompromisser till 16-17 maj, men komplikationerna är många.
Liberaler, socialdemokrater, vänstern och de gröna har hittills totalt avvisat förslaget om en ny, separat utsläppshandel för vägtrafik och uppvärmning. Istället vill de skärpa kraven på industrin om utsläppsminskningar. Ryktena säger dock att deras motstånd nu har mjuknat, och att en uppgörelse som innebär en infasning över längre tid, plus ett mått av frivillighet kring den nya handeln, är på väg. Ryktena säger också att handeln i så fall ska omfatta all fossilbränsleanvändning utanför nuvarande utsläppshandel, dvs. även drivmedelsförbrukningen inom t.ex. jordbruk och fiske, som hittills undantagits nästan all obligatorisk EU-lagstiftning.
Beträffande den nuvarande utsläppshandeln verkar kommissionens (tämligen radikala) förslag att upphöra med nyutgivning av utsläppsrätter redan 2040 inte på allvar ifrågasättas. Det som diskuteras är istället en ännu snabbare utfasning.
ENVI-rapportören, den tyske kristdemokraten Peter Liese, har krävt att det ska finnas öppningar för fortsatt gratistilldelning av utsläppsrätter ifall den planerade ”koldioxidtullen”, CBAM, inte visar sig leverera. Detta verkar dock varken socialdemokrater och liberaler, ännu mindre vänstern och de Gröna, vara intresserade av.
De svenska parlamentarikerna driver på för en snabbare avveckling av gratistilldelningen. I vilken mån detta skulle gynna klimatet och sänka utsläppen är oklart, men många svenska företag skulle däremot vinna ekonomiskt relativt sina europeiska konkurrenter.
Betänkande om nya regler för flyget inom EUs utsläppshandel
Kommentar: Kommissionens förslag innebär att gratistilldelningen av utsläppsrätter till flyget stoppas från 2027. Några partigrupperingar vill se en snabbare utfasning.
Förslaget syftar även till att reglera europeiska flygbolags deltagande i det internationella flygets klimatkompensationssystem CORSIA. I kommissionens förslag ingår den kontroversiella åtgärden att ensidigt undanta flygningar mellan EES-länderna från CORSIA, likaså att införa speciella EU-regler för vilka kompensationskrediter flygbolag från EES-länderna ska få använda inom CORSIA – ett beslut som EU rimligen inte kan fatta ensidigt.
Dessutom föreslås att allt flyg mellan EES och länder som inte gått in i CORSIA ska omfattas av EUs utsläppshandel (bägge riktningarna).
Inga av dessa förslag är nämnvärt kontroversiella inom EU, och lär därför godkännas. Från resten av världen lär det dock komma starka protester, t.ex. när världens länder i september i år möts för generalförsamling med ICAO, FNs luftfartsorgan, som ligger bakom CORSIA.
Betänkande om social klimatfond
Kommentar: Den föreslagna, nya utsläppshandeln för vägtrafik och uppvärmning väntas leda till att drivmedel, olja och fossilgas blir dyrare i alla medlemsstater. För att möta kritiken att detta kommer att drabba de fattigaste hårdast, har kommissionen föreslagit att en ”social klimatfond” ska inrättas. Från fonden ska medlemsstater kunna få 50-procentig finansiering för satsningar på värmepumpar, isolering av bostäder, elbilar etc., men också för rena inkomststöd till låginkomsttagare. Pengarna ska kunna betalas ut med början redan 2023 eller 2024, och sedan betalas av med intäkter från den nya utsläppshandeln.
Politiker från fattigare länder vill öka fonden, politiker från rikare länder (inklusive Sverige) vill istället krympa eller helt stoppa förslaget. Hur partigrupperna i parlamentet placerar sig är oklart. Det kan bli ”vild” votering både i utskottet och in plenum.
En möjlig lösning på konflikten, som diskuteras i samband med den allmänna reformen av utsläppshandelsdirektivet, är att slussa mindre pengar än vad kommissionen föreslår från den reguljära utsläppshandeln (EU ETS) till EUs så kallade Moderniseringsfond. Denna fond har ungefär samma uppdrag som föreslås för den sociala klimatfonden och finansieras med intäkter från nuvarande utsläppshandel.
Rapportören Liese vill att en del av penningflödet till Moderniseringsfonden istället slussas till den så kallade Innovationsfonden, som kommer att ge gigantiska stöd till ny teknik och innovation, pengar som i första hand lär landa i de rikare, västliga medlemsstaterna, som t.ex. Sverige. Med en sådan manöver skulle tveksamma västliga medlemsstater kunna övertalas att acceptera den sociala klimatfonden, är tanken.
Betänkande om skärpta krav på medlemsländerna om minskade utsläpp utanför utsläppshandeln (ESR)
Kommentar: Kommissionen föreslår att nuvarande krav om en sammanlagd minskning av dessa utsläpp 2005-2030 med 30 procent skärps till 40 procent (för svensk del en skärpning från 40 till 50 procent.
Inte mycket har läckt ut om förhandlingarna. Ansvarig rapportör är svenska Jessica Polfjärd (M), som bl.a. föreslagit att det ska införas böter på länder som inte klarar kraven. Idag krävs att kommissionen drar länder som missar kraven inför EU-domstolen för att regelbrott ska kunna beivras.
Inom ramen för ESR regleras de utsläpp som är tänkt att även omfattas av den nya, separata utsläppshandeln. Det betyder att om det inte blir någon utsläppshandel så måste medlemsstaterna hitta andra sätt att uppnå utsläppsminskningarna. Det är ESR som ytterst sätter kraven på medlemsstaterna, inte den nya utsläppshandeln.
ESR reglerar även jodbrukets utsläpp av metan och lustgas, som svarar för ungefär 20 procent av ESR-utsläppens klimatpåverkan. Som nämnts beträffande LULUCF-förordningen, vill kommissionen att dessa utsläpp från och med 2030 ska samredovisas i en ny AFOLU-sektor.
Kombinationen den nya utsläppshandeln + överföringen av dessa utsläpp till LULUCF, signalerar att kommissionen på sikt tänker sig att avskaffa ESR.
6-9 juni
VOTERING IN PLENUM Parlamentets förhandlingsbud om hur EU-flyget ska integreras i det globala klimatkompensationssystemet CORSIA
Parlamentets förhandlingsbud om nya regler för flyget inom EUs utsläppshandel
Parlamentets förhandlingsbud om ändrade regler för EUs utsläppshandel (inklusive ny, separat utsläppshandel för vägtrafik och byggnader)
Parlamentets förhandlingsbud om skärpta krav på medlemsländerna om minskade utsläpp utanför utsläppshandeln (ESR)
Parlamentets förhandlingsbud om CBAM (”koldioxidtull”)
Parlamentets förhandlingsbud om krav på länderna om kolinlagring i landskapet (”LULUCF”)
Parlamentets förhandlingsbud om skärpta CO2-regler för bilar och lätta lastbilar/bussar
14 juni
Industriutskottet (ITRE) Betänkande om skärpningar av energieffektiviseringsdirektiv
Kommentar: Inte mycket har läckt ut. Förhandlingarna i tidigt skede. Ett huvudsyfte med förslaget är att driva fram en lägre energianvändning inom unionen.
15-16 juni
Transportutskottet (TRAN) Betänkande om krav på obligatorisk inblandning av förnybara flygbränslen
Kommentar: En stridsfråga är om drivmedel tillverkade av jordbruksgrödor ska tillåtas. Kommissionen vill enbart släppa in bränslen tillverkade av skogsråvara, avfall eller s.k. syntetiska drivmedel.
Flera partigrupper driver på för att infasningen ska genomföras snabbare än kommissionen föreslagit. Dessutom finns en dragkamp kring hur stor andel av den obligatoriska inblandningen som måste utgöras av syntetiska (=innehåller inte biomassa) drivmedel.
20 juni
Ekonomiutskottet (ECON) Betänkande om förändringar av energiskattedirektivet
Kommentar: Kommissionen har föreslagit en stark klimatdifferentiering av energiskatterna inom unionen. Man vill också slopa nuvarande förbud för länderna att beskatta flyg- och sjöfartsbränsle för internationell trafik.
Oklart utfall. Parlamentet har inget formellt inflytande, beslutet tas av regeringarna.
4-7 juli
VOTERING IN PLENUM Parlamentets förhandlingsbud om krav på obligatorisk inblandning av förnybara flygbränslen
Parlamentets förhandlingsbud om skärpningar av energieffektiviseringsdirektivet
11 juli
Transportutskottet (TRAN) Betänkande om reduktionsplikt för sjöfartsbränslen
Kommentar: Kommissionens förslag är en sorts kopia av den svenska reduktionsplikten, dvs. det syftar inte i princip till att öka andelen förnybara drivmedel, utan till att sänka de genomsnittliga utsläppen per energienhet av växthusgaser. Kommissionens förslag omfattar enbart fartyg med en bruttovikt över 5000 GT. Vissa partigrupper vill sänka denna gräns till 400 GT för att förhindra att regleringen leder till fler transporter med mindre fartyg.
Kommissionens förslag anses gynna fossilgas (LNG). Flera partigrupper driver på för att det ska införas krav om en successivt stigande andel syntetiska drivmedel (t.ex. ammoniak eller vätgas). Syftet är att tidigt få igång en utbyggnad av produktionskapacitet.
Betänkande om utbyggnad av laddinfrastruktur
Kommentar: För att fordon (och därmed varor) ska kunna röra sig inom unionen även vid övergången till el- eller vätgasfordon, krävs att det finns en utbyggd infrastruktur för elladdning och tankning av vätgas. Från vissa mera glest bebyggda länder kommer krav om att tillåta längre avstånd mellan de obligatoriska laddpunkterna.
I förslaget ingår dessutom krav på sjöfarten att använda el för energiförsörjningen av fartyg som ligger i i hamn.
12-15 september
VOTERING IN PLENUM Parlamentets förhandlingsbud om reduktionsplikt för sjöfartsbränslen
Parlamentets förhandlingsbud om utbyggnad av laddinfrastruktur
Parlamentets förhandlingsbud om ändringar av förnybartdirektivet (RED III)

 

28.04.2022 Blogginlägg 3 kommentarer

Sverige till attack mot EUs klimatlag

Den 21 april förra året blev Europaparlamentets och EU-regeringarnas förhandlare till sist överens om hur EUs nya klimatlag skulle se ut. Huvudpunkter:
– Senast 2050 ska EU vara klimatneutralt. Därefter ska kolinlagringen överstiga utsläppen.
– 2030 ska nettoutsläppen (utsläpp minus inlagring) vara minst 55 procent lägre än de var 1990. Vid beräkningen får dock en inlagring på högst 225 miljoner ton koldioxidekvivalenter tillgodoräknas. (Betyder att bruttoutsläppen 2030 måste vara minst 53 procent lägre än 1990, en kraftig höjning jämfört med nuvarande 2030-mål på minus 40 procent.)
– Parallellt sätts ett mål om att till 2030 öka den årliga nettoinlagringen av kol i landskapet och i träprodukter till motsvarande minst 300 miljoner ton koldioxid.

Den sista punkten om ökad kolinlagring skrevs inte formellt in i lagen, men var en förutsättning för att bägge parter skulle acceptera helheten. Vid halvårsskiftet 2021 trädde lagen i kraft.

Tyvärr tycks den svenska regeringen nu jobba hårt för att tömma punkten om ökad kolinlagring på innehåll. Sveriges hållning är att kraven på medlemsstaterna om ökad kolinlagring inte ska vara tvingande utan ”indikativa”, med vilket rimligen menas att kravet ska förvandlas till en uppmaning.

I Europaparlamentet driver i första hand Emma Wiesner (C) och Jessica Polfjärd (M) samma linje.

Vinner de svenska kraven gehör, hotas både EUs klimatmål för 2030, 2050-målet om klimatneutralitet och det långsiktiga målet om ”negativa” utsläpp.

————————————————————

Redan idag finns en EU-lagstiftning kring kolinlagring i landskapet och träprodukter. Den gällande LULUCF-förordningen (Land-Use, Land-Use Change and Forestry) kräver att länderna ska upprätthålla nuvarande nettoinlagring, men innehåller inga krav om att öka den.

Ska klimatlagens mål uppnås räcker det dock inte med att upprätthålla inlagringen, den måste öka.

Det delmål för nettoinlagringen 2030 som fastslås i klimatlagsuppgörelsen är således minst 300 miljoner ton. Hur stor inlagring som krävs för att 2050 uppnå klimatneutralitet beror naturligtvis på hur stora utsläpp som då återstår, men kommissionen brukar ange nivåer i storleksordningen 500 miljoner ton.

På sikt är dock målet ”negativa” utsläpp, att atmosfärens halt av koldioxid och andra växthusgaser ska minska. Då krävs att inlagringen mer eller mindre permanent överstiger utsläppen.

För att säkra att klimatlagens mål förverkligas, presenterade kommissionen 14 juli 2021, som en del i det stora klimatlagstiftningspaketet ”Fit for 55”, ett förslag om förändringar av LULUCF-förordningen. Bland annat föreslog man detaljerade, bindande krav på medlemsstaterna att till 2030 öka sin sammanlagda, årliga nettoinlagring av koldioxid till 310 miljoner ton.

Förslaget till fördelning mellan de enskilda länderna utgick från två faktorer:
1. Medlemsstatens bokförda, genomsnittliga nettoinlagring 2016-2018, enligt ländernas redovisning till EU 2020.
2. Respektive lands andel av den totala arealen ”brukad mark” (brukad skogsmark, brukad jordbruksmark, brukad betesmark, brukad våtmark) inom unionen.

Eftersom den genomsnittliga, totala bokförda årliga nettoinlagringen inom EU 2016-2018 (i 2020 års rapportering) uppgick till -267,704 miljoner ton (nettoinlagring bokförs med minustecken, utsläpp med plustecken), krävs, för att 2030 nå 310 miljoner ton, att nettoinlagringen tills dess ökar med sammanlagt 42,296 miljoner ton.

Eftersom Sveriges andel av den brukade marken inom EU är 9,3 procent, föreslogs att Sveriges beting till 2030 skulle vara att öka vår nettoinlagring med 9,3 procent av 42,296, dvs. 3,955 miljoner ton. När detta adderades till den genomsnittliga, årliga nettoinlagring på -43,366 miljoner ton som Sverige 2020 rapporterade för 2016-2018, landade det samlade betinget för Sverige 2030 på 47,321 miljoner ton (se tabell).

Medlemsstat LULUCF-snitt 2016-2018 Krav om ökning till 2030 LULUCF-krav 2030 (summa)
Belgien -1 032 -320 -1 352
Bulgarien -8 554 -1 163 -9 718
Tjeckien -401 -827 -1 228
Danmark 5 779 -441 5 338
Tyskland -27 089 -3 751 -30 840
Estland -2 112 -434 -2 545
Irland -4 354 -626 3 728
Grekland -3 219 -1 154 -4 373
Spanien -38 326 -5 309 -43 635
Frankrike -27 353 -6 693 -34 046
Kroatien -4 933 -593 -5 527
Italien -32 599 -3 158 -35 758
Cypern -289 -63 -352
Lettland -6 -639 -644
Litauen -3 972 -661 -4 633
Luxemburg -376 -27 -403
Ungern -4 791 -934 -5 724
Malta 4 -2 2
Nederländerna 4 958 -435 4 523
Österrike -4 771 -879 -5 650
Polen -34 820 -3 278 -38 098
Portugal -390 -968 -1 358
Rumänien -23 285 -2 380 -25 665
Slovenien 67 -212 -146
Slovakien -6 317 -504 -6 821
Finland -14 865 -2 889 -17 754
Sverige -43 366 -3 955 -47 321
EU-27 -267 704 -42 296 -310 000

Det finns ett antal åtgärder Sverige kan ta till för att öka nettoinlagringen: återväta utdikade våtmarker så att läckaget därifrån minskar, satsa mera på att bygga i trä, förändra jordbruket så att större andel av åkermarken hålls täckt året runt etc.

Alla dessa åtgärder har en potential. Problemet är att det tar tid innan de kan leverera. Den reella potentialen är dessutom begränsad. Att med sådana åtgärder redan till 2030 ens komma i närheten av en ökning på 3,955 miljoner ton per år förefaller helt orealistiskt.

Det kan tänkas att de pågående förhandlingarna om LULUCF-förordningen kan leda till att det totala svenska betinget landar på en annan totalsiffra (-47,321 miljoner ton) än den som finns i kommissionens förslag. Ett skäl är att i den redovisning Sverige lämnade in 2021 till EU låg den svenska nettoinlagringen 2016-2018 på 35,5 miljoner ton, att jämföras med 43,366 i 2020 års redovisning. En justering i linje med detta lär Sverige kunna få igenom. (Justeringen är inte så mystisk som de kan tyckas för den oinvigde. När ny kunskap tillämpas på gamla data, måste dessa data uppdateras, vilket sker löpande.)

Oavsett vilken underliggande bassiffra som till sist fastställs för Sverige för perioden 2016-2018, återstår dock kravet om att öka inlagringen i relation till vår andel av den brukade marken inom unionen, de 9,3 procenten.

Med en lägre bassiffra från Sverige kommer dessutom det samlade gapet mellan unionens snittinlagring 2016-2018 och målet 310 miljoner ton att växa. Det betyder att kraven om ökad nettoinlagring kommer att öka för samtliga länder, dvs. även Sverige.

Med ett således mer eller mindre oundvikligt krav att till 2030 öka nettoinlagringen i det svenska landskapet och i träprodukter på kring 4 miljoner ton CO2 per år, finns det bara en realistisk åtgärd att överväga, nämligen att hålla nere skogsavverkningarna.

En sådan åtgärd, att politiskt avsiktligt försöka begränsa skogsavverkningarna skulle innebära ett totalt nytt läge för den svenska skogspolitiken, vars strävan ju alltid snarast varit den motsatta, att plocka ut så mycket virke som möjligt.

Med ett minskat utbud av virke måste man dessutom räkna med att virkespriserna kommer att stiga. Kombinationen lägre avverkningar + högre priser behöver inte ekonomiskt vara negativ för skogsägarna, men för skogsindustrin kan givetvis högre virkespriser ge problem.

Därför trycker man på politikerna så framgångsrikt och så till den milda grad att mediasajten Dagens Opinion nyligen utnämnde den svenska regeringen till skogsindustrins främsta lobbyorganisation (!).

De synpunkter Sverige (denna gång i form av Oscar Magnusson, statssekreterare hos landsbygdsministern) framförde när unionens jordbruksministrar möttes den 7 april illustrerar Sveriges motvilja mot att respektera uppgörelsen om klimatlagen:

”Science tells us that highest long-term climate benefits from forests in our part of the world is achieved by active, sustainable forest management with high growth and the use of forest products. Short-sighted targets to increase removals can reduce the long-term benefits and yield high costs.
In Sweden the sink has not declined. Still we see how the proposal includes disproportionally high targets to increase it. And at the same time the geopolitical security situation underlines the security of supply of renewable resources. The national targets beyond current regulation should be indicative.”

Den svenska linjen är således att kravnivån i nuvarande förordning (=nettoinlagringen får inte minska) ska bestå. Några krav på länderna att öka kolinlagringen bör inte introduceras.

Skulle sådana krav trots allt föras in, bör de, enligt den svenska linjen, vara ”indikativa”, med vilket rimligen menas att det blir upp till medlemsstaterna själva om de vill öka sina kollager eller ej.

Ståndpunkten ter sig onekligen aningen udda med tanke på att den svenska regeringen för bara ett år sedan gav grönt ljus för den uppgörelse om klimatlagen som just innehåller krav om ökad nettoinlagring…

Huruvida denna svenska hållning har formulerats autonomt av den socialdemokratiska regeringen, eller främst är en beställning från riksdagen och majoriteten i (den i dessa frågor mäktiga) EU-nämnden är oklart.

Inom Europaparlamentet har ett par svenska parlamentariker idogt drivit samma linje. Om jag har räknat rätt har således Emma Wiesner (C) och Jessica Polfjärd (M) (ibland i andra konstellationer, men oftast gemensamt) i Europaparlamentets miljöutskott lämnat in sammanlagt 19 (!) förslag till ändringar av kommissionens lagstiftningsförslag, som samtliga innebär att ordet ”indicative” förs in i lagtexten (här, här, här & här). Poängen är naturligtvis att förhindra att lagstiftningen får några effekter på svenskt skogsbruk.

Sveriges tidigare redovisningar till unionen om skogslandskapets möjliga bidrag till klimatarbetet indikerar vilka inskränkningar i virkesuttaget det kan handla om.

I nuvarande LULUCF-förordning anges, som tidigare nämnts, inga siffror på hur stor nettoinlagring medlemsstaterna måste uppnå, utan den kräver bara generellt att nettoinlagringen inte minskar.

Beträffande skogsmark baseras kravet på en nationell s.k. skoglig referensnivå (Forest Reference Level, FRL) för perioderna 2021-2025 resp. 2026-2030, som länderna i princip inte får underskrida. Medlemsstatens FRL ska baseras på den genomsnittliga nettoinlagring som inträffade i dess skogar 2000-2009, justerad för bl.a. en eventuell förutsedd ändrad ålderssammansättning av skogen.

När Sverige 2018 skulle presentera förslag till FRL för perioden 2021-2025 struntade dock regeringen i reglerna i den LULUCF-förordning man nyligen själva hade varit med och godkänt (är det ett mönster?). Istället för att basera förslaget till svensk FRL på den verkliga nettoinlagringen, dvs. främst den verkliga avverkningsnivån 2000-2009, som förordningen krävde, presenterade man en FRL som istället utgick från att hela tillväxten utanför skyddade arealer skulle tas ut.

Med denna utgångspunkt landade man på en svensk FRL på drygt -30 miljoner ton, varav -17,5 miljoner ton bestod av en ökning av den levande biomassan i framför allt skyddade skogar, knappt -7 miljoner i avverkade träprodukter, och resten ett netto av inlagring och läckage i marken, förnan, död ved m.m.

Eftersom den svenska redovisningen stred mot LULUCF-förordningen underkändes den av kommissionen, som bad Sverige att återkomma med ett nytt förslag (europeisk lag måste som bekant följas inte bara av t.ex. Polen och Ungern, utan även Sverige).

I det nya förslaget utgick regeringen istället från att 92 procent av virkestillväxten skulle avverkas, även detta en viss ökning jämfört med 2000-2009. Med lägre avverkning steg den förväntade kolinlagringen i levande bomassa dramatiskt från -17,5 till -30,2 miljoner ton per år. Samtidigt minskade inlagringen i avverkade träprodukter från -7 till -4,2 miljoner ton. (här en jämförelse)

Totalt beräknades att man, genom att 2021-2025 anta en avverkningsintensitet på 92 istället för 100 procent av tillväxten, kunde öka den årliga nettoinlagringen under perioden från -30 till drygt -39 miljoner ton per år, en mer än dubbelt så stor ökning som den framtida LULUCF-förordningen sannolikt kommer att kräva av Sverige.

———————————————-

Ingen kan förutse hur förhandlingarna om den nya LULUCF-förordningen till sist kommer att falla ut.

Europaparlamentets miljöutskott väntas rösta om sin position i början av maj. Förhandlingarna leds av den finske miljöpartisten Ville Niinistö, som vill öka ambitionen från 310 till 490 miljoner ton. Att denna linje skulle vinna en majoritet vare sig i utskottet eller när parlamentet i juni röstar in plenum, låter osannolikt.

Beträffande regeringarna är ett grundtips att de hittar en gemensam ståndpunkt i samband med att miljöministrarna möts den 28 juni. Notabelt var att vid jordbruksministermötet 7 april var det bara Sverige och Spanien som uttryckligen klagade på nivån på det inlagringsbeting kommissionen föreslagit – Spanien med hänvisning till att vattenbrist, torka och bränder skapar problem.

När de bägge institutionerna har lagt fast sina linjer, vidtar en förhandling mellan regeringarna och parlamentet, där en kompromiss rimligen bör kunna nås under hösten.

Låt oss hoppas att de svenska försöken att underminera EUs klimatpolitik misslyckas.

21.04.2022 Blogginlägg Inga kommentarer

Hur ska EU fixa negativa usläpp?

Idag torsdag 21/4 10.00-11.30 körs det sista ESO-seminariet om EU-kommissionens klimatlagstiftningspaket ”Fit for 55”. Den här gången handlar det om hur man kan skapa negativa utsläpp genom kolinlagring – i landskapet, i träprodukter och kanske i berggrunden som bio-CCS. Regleras i den så kallade LULUCF-förordningen.
Politiskt mycket hett. Är det bäst med ett intensivt skogsbruk och ökade virkesuttag, eller bättre att minska avverkningarna och öka kolförråden i skogen?
Liksom tidigare är min roll att redovisa lagförslaget och det aktuella förhandlingsläget. Andra som medverkar är Björn Carlén från Konjunkturinstitutet, Malin Kanth från Naturvårdsverket och Magnus Berg från Skogsindustrierna.
Eventet kan följas direkt på nätet. Annars går det att spela upp i efterhand på ESOs hemsida. Där hittar du även inspelningar av de bägge tidigare seminarierna. 24/3 handlade det om utsläppshandeln och regleringen av utsläpp utanför utsläppshandeln. 6/4 om förslaget om en ”koldioxidtull” – CBAM.
05.04.2022 Blogginlägg Inga kommentarer

ESO-seminarium om CBAM 6/4 10.00-11.30

I morgon, onsdag 6 april 10.00-11.30 kör vi del 2 i ESOs (Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi) seminarieserie om EUs klimatpaket ”Fit for 55”.

Denna gång handlar det om planerna på att införa en sorts koldioxidtull på utsläppsintensiva industriprodukter och el (Carbon Border Adjustment Mechanism).

Min insats blir att presentera förslaget. Andra som kommenterar är Mats Engström från SIEPS, Håkan Nordström från Tillväxtanalys och Aaron Cosbey från International Institute for Sustainable Development (IISD). Diskussionen leds av Karolina Ekholm, numera riksgäldsdirektör.

Följ live eller kolla i efterhand på ESOs hemsida.

18.03.2022 Blogginlägg 6 kommentarer

Strandhäll öppnar för att stoppa nytt EU-regelverk mot avskogning

I november förra året presenterade EU-kommissionen ett förslag till ny unionsövergripande lagstiftning som ska säkra att det på den europeiska marknaden inte säljs nötkött, kakao, kaffe, soja, samt oljepalms- och träprodukter som under produktionen medverkat till avskogning, klimatpåverkan och förlust av biologisk mångfald. (Jag har kommenterat förslaget i en tidigare blogg.)

Nu håller lagförslaget på att hanteras dels inom Europaparlamentet, dels i ministerrådet. I februari togs det upp när EUs jordbruksministrar möttes, och i onsdags var det dags för miljöministrarna (en inspelning av ministrarnas diskussion finns här. 15.22 startar Annika Strandhälls inlägg – klicka på svenska flaggan.)

För de flesta EU-medlemmar handlar kommissionens initiativ om att EU via handelsregleringar ska bidra till att begränsa de globala, negativa effekter på klimatet och biodiversiteten som produktionen av de aktuella produkterna för närvarande har.

Sverige och den svenska regeringen tycks se annorlunda på saken.

När landsbygdsminister Anna-Caren Sätherberg och klimat- och miljöminister Annika Strandhäll har formulerat den svenska positionen, har de istället markerat att Sverige tänker göra allt för att blockera en ny EU-reglering, i varje fall om den får en utformning som riskerar att leda till krav om ett mera miljöanpassat svenskt skogsbruk (vilket den nog oundvikligen får).

Vid onsdagens miljöministermöte var det svenska motståndet förpackat som en kritik av det förslag till definition av begreppen ”forest degradation” och ”sustainable harvesting operations” som kommissionen vill skriva in i den nya förordningen (se slutet av bloggen).

Så här uttryckte sig Annika Strandhäll:

It is therefore necessary to redraft some of the proposed definitions such as “forest degradation” and “sustainable harvesting operations” or delete them from the text.(min kursivering)

Hur begreppen ”forest degradation ” och ”sustainable harvesting operations” till sist kommer att definieras, eller om de alls finns med i lagstiftningen, kan framstå som en teknikalitet, men är i själva verket helt centralt för vilka effekter den föreslagna lagstiftningen kommer att få. Det är i formuleringen av dessa definitioner kraven artikuleras. Definitionerna avgör om den planerade lagstiftningen ska spela roll eller ej.

Stryks begreppen helt ur lagstiftningen – som Strandhäll öppnar för – lär den nya förordningen bli helt tandlös.

Det finns förvisso goda skäl att ifrågasätta och kritisera kommissionens förslag. Sverige skulle kunna bidra konstruktivt i en sådan process genom att lansera egna, bättre förslag till definitioner.

Men det gör inte Sverige.

Målsättningen är uppenbarligen i stället att till varje pris förhindra att det i EU-lagstiftningen förs in miljöregler som även kommer att beröra det svenska skogsbruket.

När Sverige inte lanserar några egna, alternativa förslag och faktiskt öppnar för att helt utesluta de aktuella definitionerna ur lagstiftningen, då verkar man dock inte bara för att helt stoppa den nya lagstiftningen och därmed blockera europeiska insatser för att hejda den globala avskogningen. Man öppnar också för att i den kommande processen tvärtom bli överkörda eftersom rådets beslut om kommissionens förslag kommer att tas med kvalificerad majoritet.

Ett avgörande skäl för det svenska agerandet är uppenbarligen en oro för att de krav på ”sustainable harvest practices” som skrivs in i ”avskogningsförordningen” även kommer att skrivas in i annan EU-lagstiftning, till exempel i direktivet om förnybar energi. Om (eller snarare när) det sker, kommer reglerna även att avgöra vilken skogsbiomassa som får bokföras för nollutsläpp inom till exempel utsläppshandeln, vilket i sin tur kan får enorma konsekvenser för till exempel den svenska cellulosaindustrin. Om det skogsbruk som levererat biomassan de eldar i sina energianläggningen (massalutar, bark m m) inte uppfyller EU-lagstiftningens miljökrav, kommer företagen plötsligt att bli skyldiga att lämna in utsläppsrätter för koldioxidutsläppen därifrån. Samma sak för landets biobränsleeldade fjärrvärmeverk.

Stoppa EU-lagstiftning som ska motverka avskogning, den galopperande klimatkrisen och utslagningen av biologisk mångfald – är det den rollen Sverige vill spela?

—————————————–

Ur förslag till artikel 2 I “avskogningsförordningen”

(6) “forest degradation” means harvesting operations that are not sustainable and cause a reduction or loss of the biological or economic productivity and complexity of forest ecosystems, resulting in the long-term reduction of the overall supply of benefits from forest, which includes wood, biodiversity and other products or services;

(Officiell svensk översättning: ”(6) skogsförstörelse: avverkning som inte är hållbar och medför att skogsekosystemens biologiska eller ekonomiska produktivitet och komplexitet avtar eller går förlorad, vilket på lång sikt leder till en minskning av de tillgångar som skogen levererar, exempelvis trä, biologisk mångfald och andra produkter och tjänster”)

(7) “sustainable harvesting operations” means harvesting that is carried out considering maintenance of soil quality and biodiversity with the aim of minimising negative impacts, in a way that avoids harvesting of stumps and roots, degradation of primary forests or their conversion into plantation forests, and harvesting on vulnerable soils; minimises large clear-cuts and ensures locally appropriate thresholds for deadwood extraction and requirements to use logging systems that minimise impacts on soil quality, including soil compaction, and on biodiversity features and habitats;

(Officiell svensk översättning: ”(7) hållbar avverkning: avverkning som utförs på ett sätt som bevarar markens beskaffenhet och den biologiska mångfalden så att skadeverkningarna minimeras, vilket innebär att stubbar och rötter inte avlägsnas, primärskog inte förstörs eller omvandlas till skogsplantage och att ingen avverkning sker på känslig mark; stora kalavverkningar minimeras och det säkerställs lokalt lämpliga tröskelvärden för extraktion av död ved och krav på användning av avverkningssystem som minimerar påverkan på jordmånskvaliteten, inklusive packning, och på biologisk mångfald och livsmiljöer”)

16.03.2022 Blogginlägg 4 kommentarer

Klimatpolitiska rådet avslöjar luckorna i klimatpolitiken

Det mest tankeväckande med Klimatpolitiska rådets årsrapport 2022, som idag presenterades, är inte kritiken mot regeringen och riksdagen om att klimatomställningen går för långsamt, att takten måste öka och åtgärderna bli tuffare.  Ungefär så har rådet formulerat sig i sina tidigare årsrapporter.

Mera intressant är att årets rapport blottlägger de besvärande luckor som finns i det som inte bara är kärnan i det svenska klimatarbetet, utan faktiskt även själva motivet för att det klimatpolitiska rådet tillsattes, dvs. det klimatpolitiska ramverk riksdagen fastställde 2017.

Rådets uppdrag är inte att bedöma om den svenska klimatpolitiken är klok och lyckad. Uppdraget är att utvärdera om arbetet sker i linje med det klimatpolitiska ramverket.

I praktiken går det inte att begränsa uppdraget på det sättet. Avsiktligt eller oavsiktligt tvingas rådet i sina analyser röra sig bortom och utöver ramverkets i längden omöjliga begränsningar.

Skogen

Om strävan är att bedriva en rationell och effektiv klimatpolitik, går det inte, särskilt ur det kortsiktiga perspektivet (och det är den korta horisonten som är den viktiga när det gäller att hejda klimateffekterna), att ignorera skogens och landskapets potential som kollager. En avgörande svaghet, en av luckorna, hos det klimatpolitiska ramverket är därför att denna för klimatpolitiken helt centrala aspekt saknas. I ramverket är kolinlagring i landskapet reducerat till en möjlig ”kompletterande åtgärd”.

I takt med att utsläppen minskar, och vi tar sikte på ”negativa utsläpp”, växer kolinlagringens betydelse.

Tidigare har rådet lyckats runda detta faktum, men nu fungerar detta uppenbarligen inte längre. Fullt ut vågar man dock inte ta steget. I kringelikrokar, lite utspritt i rapporten, går rådet runt frågan om skogen och klimatet som katten kring en het gröt.

Den svenska skogens och det svenska landskapets potential att mer eller mindre omgående garanterat kunna leverera ytterligare kolinlagring i en omfattning av flera miljoner ton per år, diskuteras således inte separat, utan buntas ihop och jämställs med de delvis spekulativa förhoppningarna om att via så kallad bio-CCS, om kanske något decennium – till höga kostnader och i nivån några hundratusen eller någon miljon ton per år, kunna lagra in biogen koldioxid från fjärrvärme eller cellulosaindustrin i berggrunden. Långsiktigt kanske i bästa fall i storleksordningen en fjärdedel av den nettoinlagring som redan pågår i det svenska landskapet.

Skogen ges stort utrymme i rapporten, men då med fokus på möjligheterna att elda ännu mera biomassa och utveckla nya produkter, baserade på cellulosa från skogen.

EU

Den andra kärnfråga rådet har svårt att hantera, är det faktum att svensk klimatpolitik i snart sagt alla väsentliga avseenden är en del av och underordnad den lagstiftning svenska politiker är med och beslutar om i EUs ministerråd och i Europaparlamentet.

”EU utmanar den nationella politiken” som rådets vice ordförande, ekonomiprofessorn Cecilia Hermansson, lite försiktigt formulerade det i samband med presentationen.

Det är först när inhemska åtgärder leder till lägre utsläpp inom EU som de blir meningsfulla. Att göra lysande soloprestationer i ett lag som förlorar kan möjligen ge någon typ av tillfredsställelse, men är i längden inget recept för framgång.

De processer som pågår inom EU betyder att den redan svaga kopplingen mellan ramverket och EU-politiken efterhand kommer att bli allt svagare.

Det handlar om ramverkets kärna. Målet om att de svenska utsläppen av växthusgaser 2045 ska vara minst 85 procent lägre än de var 1990 omfattar inte bara sådana utsläpp som inom EU ligger utanför utsläppshandeln och därför kan regleras på nationell nivå, utan även utsläppen inom handelssystemet.

Samtidigt är det bärande motivet för utsläppshandeln att de samlade, europeiska utsläppen från stora energianläggningar, tung industri och flygtrafiken antas kunna minskas snabbare och till lägre kostnad om systemet är unionsövergripande och bortser från i vilket land utsläppen sker. Därför bör dessa utsläpp inte regleras via nationell politik. Att, som i ramverket, ha ett inhemskt mål som inkluderar även utsläpp vi per definition varken kan eller bör reglera med nationell politik, bäddar för problem.

Rådets ledamöter är naturligtvis medvetna om EUs betydelse. I rapporten finns en fyllig genomgång av det stora klimatlagstiftningspaketet ”Fit for 55” som just nu processas inom EU. Genomgången ter sig som ett rop efter en ny svensk politik.

När regeringarna och Europaparlamentet har satt ned foten om EUs framtida klimatlagstiftning är det dags att uppdatera det svenska klimatpolitiska ramverket. Anpassa der efter EU-lagstiftningen. Och med mål för kolinlagringen i landskapet.

14.03.2022 Blogginlägg 3 kommentarer

EU-beslut om utsläppshandel och koldioxidtullar under tisdagen

Under tisdagen kommer EU-institutionerna att fatta de första ”hårda” besluten med anledning av det stora lagstiftningspaket – ”Fit for 55” – som kommissionen lanserade i somras.

———————–

I Europaparlamentet kommer miljöutskottet (ENVI) att fastställa det förslag till position som man förslår att parlamentet senare, sannolikt under maj, in plenum ska anta som sitt inspel i den slutförhandling med regeringarna i ministerrådet som sedan tar vid.

Som underlag för morgondagens votering finns, utöver kommissionens förslag från i somras, 92 detaljerade ändringsförslag som lämnats in av utskottets ledamöter, varav 11 av utskottets rapportör, den maltesiska socialdemokraten Cyrus Engerer. Dessutom har parlamentets industriutskott i sitt yttrande till ENVI bidragit med ytterligare 12 ändringsförslag.

Vid omröstningen kommer man dock inte att hantera alla dessa förslag. För att få en sammanhängande omröstningsprocess och ett sammanhängande slutresultat har ledamöter från fem av de största partigrupperna – EPP (svenska medlemmar M och KD), S&D (svensk medlem S), Renew (svenska medlemmar C och L), Greens (svensk medlem MP) och The Left (svensk medlem V) – i praktiken lagt sina egna ändringsförslag åt sidan, och istället pratat ihop sig om 9 större kompromissförslag som därför kommer att röstas igenom med bastanta majoriteter. Därutöver kommer utskottet även att votera om ytterligare drygt 20 ändringsförslag som stöds av enskilda ledamöter eller av de partigrupper som inte står bakom kompromissförslagen (viktigast ECR, med SD som svensk medlem), men dessa har ingen chans till framgång.

Politiskt kommer omröstningen att resultera i en enastående västgötaklimax, eftersom utskottet till 100 procent kommer att ställa sig bakom kommissionens förslag till reformer. Förslaget innebär i korthet att överföringen av nya utsläppsrätter från auktionering till placering i marknadsstabilitetsreserven MSR från och med 2024 kommer att minska betydligt jämfört med nuläget (se här en diskussion).

Voteringsschemat hittar du här. Eftersom en del ledamöter voterar per länk, blir omröstningsresultatet antagligen offentligt först under eftermiddagen.

——————————–

På den andra sidan om förhandlingsbordet ska medlemsstaternas regeringar – i form av unionens finansministrar – fastställa ministerrådets inspel (”general approach”) i de kommande förhandlingarna om en ”koldioxidtull”, (Carbon Border Adjustment Mechanism, CBAM). Vad det franska ordförandeskapet föreslår att ministrarna ska besluta, är fortfarande inte offentligt. Mediaskvallret säger att ministrarna enbart kommer att besluta om hur den kommande, utsläppsbaserade importavgiften ska tas ut (vilka produkter som ska omfattas, storleken på avgiften etc). Den del av ärendet som handlar om hur införandet av CBAM ska koordineras med att gratistilldelningen av utsläppsrätter trappas ned för de berörda verksamheterna, överlåts till unionens miljöministrar.

Debatten om CBAM kan följas här med start 11.00.

08.03.2022 Blogginlägg Inga kommentarer

Tre ESO-seminarier om ”Fit for 55” 24/3, 6/4, 21/4

ESO, Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi, är en typ av fristående tankesmedja, löst knuten till finansdepartementet. Under våren anordnar ESO tre seminarier om EU-kommissionens stora klimatlagstiftningspaket ”Fit for 55”.

– Torsdag 24 mars 10.00-12.00
EUs utsläppshandelssystem och om utsläppen utanför utsläppshandeln

– Onsdag 6 april 10.00-11.30 (prel)
Gränsjusteringsmekanismen CBAM (”koldioxidutsläpp”)

– Torsdag 21 april 10.00-11.30 (prel)
Markanvändning, förändrad markanvändning och skog (LULUCF)

Jag kommer att medverka som inledare vid alla tre seminarierna. Intresserade kan delta fysiskt, men då krävs föranmälan. Eventet kan även följas på nätet.

Mer information och anmälan här.

Välkommen


Warning: Use of undefined constant kriesi_pagination - assumed 'kriesi_pagination' (this will throw an Error in a future version of PHP) in /var/www/nilssonproduktion.se/public_html/wp-content/themes/cubit/archive.php on line 48